Nu kommer larmrapporter från arbetsförmedlingar runtom i hela landet. Färre anställda gör att varje handläggare tvingas ta hand om ett större antal arbetssökande.
Det betyder mindre tid och resurser för de grupper som har det tuffast på arbetsmarknaden och är i störst behov av arbetsförmedlingens stöd. Ungdomar, funktionshindrade, invandrare och långtidsarbetslösa äldre hamnar i kläm.
"Man märker att arbetsförmedlarna är stressade. De har inte samma tid som förut. Man blir bara ett nummer, inte en människa", sa Mats Ekblom, arbetssökande i Sollentuna, i TV4:s Nyhetsmorgon 11 februari.
Norrbotten är inget undantag. Sedan en tid cirkulerar en namninsamling, som började på ett fackmöte i Piteå, mot den orimliga arbetssituationen på arbetsförmedlingarna.
Det är förståeligt att det jäser i leden. Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist (tillsatt av den borgerliga regeringen 2008) har alltsedan sitt tillträde skönmålat verkligheten.
Bermudez-Svankvist biter inte den regeringshand som föder henne. Glatt målar hon bilden av en arbetsmarknadspolitik som funkar fint.
Under valrörelsen 2010 blev Arbetsförmedlingens presstjänst som en del av den borgerliga propagandaapparaten.
"Fortsatt positiv trend på arbetsmarknaden", utropade Arbetsförmedlingen i ett pressmeddelande månaden före valet, trots att arbetslösheten uppgick till hela 406 000 personer och var 40 000 personer högre än i juli 2009!
"Det är anmärkningsvärt att en statlig myndighet mörkar statistik på det sätt som Arbetsförmedlingen gör. Myndigheter ska enligt svensk förvaltningstradition vara oväldiga och inte ägna sig åt politisk opinionsbildning. Arbetsförmedlingen har tyvärr missuppfattat sin roll", konstaterade helt riktigt Sven-Erik Österberg (S) i en kritisk kommentar.
Nu börjar även personalen tröttna på generaldirektörens propagandatricks och skönmålning. Den lokala verkligheten är nämligen en helt annan än den bild som ges i den centralstyrda propagandan.
406 000 arbetslösa innebär att pressen på arbetsförmedlingarna är stor och att det finns ett gigantiskt behov av arbetsmarknadspolitiska insatser.
Det är hög tid att återinföra plusjobb, gröna jobb och liknande insatser så att de långtidsarbetslösa får in åtminstone en tånagel på arbetsmarknaden.