Luleå har, enligt Lärarförbundet, Sveriges sjätte bästa skola, den bästa kulturskolan i landet, ett fantastiskt komvux och "ett universitet med forskning i världsklass".
Luleå, ja hela Norrbotten har mycket att vara stolt över inom utbildningsväsendet.
Men det tycks finnas en flaskhals på vägen från den fina förskolan till jobb, universitet och högskola.
I NSD 25 maj säger en representant för ungdomarna i stan "det känns som tre bortkastade år" om sin gymnasieutbildning.
Gymnasiet har för vissa blivit en flaskhals på Luleungdomarnas väg in i kunskapssamhället.
Trots fina satsningar på matematik, teknikcollege och naturvetenskaperna så haltar Luleå Gymnasium kraftigt.
Besparingarna på grund av elevminskningen, gymnasiereformen och regeringens indragna bidrag har lett till att mycket av det humanistiska, konstnärliga och kreativa innehållet i gymnasieskolan fått stryka på foten.
Inget estetiskt val, nedläggning av Medieprogrammet, färre individuella valtimmar och dessutom färre möjligheter att välja humanistiska och kreativa ämnen gör att gymnasieskolan haltar betydligt.
Dagens skolpolitik för gymnasiets del präglas av "katten på råttan, råttan på repet "-syndromet. Staten sparar i år och de närmaste tre åren nästan fyra miljarder på gymnasiet i samband med införandet av den så kallade reformen med Gy 11. Detta leder till panik hos skolledningar och politiker på lokal nivå som hoppar på repet och genom nedskärningar drar undan fötterna på humanisterna och kreatörerna i gymnasieåldrarna.
Det behövs naturligtvis matematiker och tekniker för att uppfinna, bygga, installera och driva 160 000 datorer i varje Facebook-hall på Aurorum. Men dessa datorer kommer att fyllas med material av författare, konstnärer, filmare, skådespelare, ljudproducenter, grafiker, fotografer dansare och många, många fler. Varför skapa en hämmande och begränsande flaskhals för humanism och kreativitet i en övrigt så positiv norrbottnisk verklighet med tyngdpunkt i Fyrkanten och Luleå ?