Det globala kapitalet tar över
När vi släpper kontrollen över storföretag som vi byggt upp i Sverige under många årtionden, lämnar vi också ifrån oss kontrollen över jobb och välfärd.
När Ford nyligen sålde Volvos personbilstillverkning till Geely, en liten hittills okänd biltillverkare i Kina, sken näringsministern som en sol och statsministern konstaterade lojt att det är "naturligt" att ägandet över en viktig del av den svenska fordonsindustrin nu flyttas från USA till Kina.
Foto: Wu Wei
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
När Ford nyligen sålde Volvos personbilstillverkning till Geely, en liten hittills okänd biltillverkare i Kina, sken näringsministern som en sol och statsministern konstaterade lojt att det är "naturligt" att ägandet över en viktig del av den svenska fordonsindustrin nu flyttas från USA till Kina.
Synar man affären närmare, finner man att huvudägaren visserligen är kines och har verksamhet i Kina, men att Volvo kommer att ägas av bolag som är registrerade på Caymanöarna respektive Jungfruöarna, två välkända skatteparadis. Vem satsar egentligen kapitalet? Och vad får Volvo ut av det hela?
Den kapitalistiska fasaden utesluter inte att affären i praktiken har gjorts upp med den kinesiska staten, d v s med den kommunistiska regimen i Peking. Det finns en fördel: Med "Kina" som ägare vet vi åtminstone vilka som i fortsättningen drar i trådarna när Volvos produktion flyttas hit eller dit. Det är mer än man kan säga om det globala kapitalet i allmänhet. Men det är verkligen inte oproblematiskt att stora svenska företag hamnar i händerna på en regim som censurerar internet, som inte tillåter fackföreningar och som fnyser åt demokrati och mänskliga rättigheter.
Så komplicerad kan alltså ägarstrukturen bakom tiotusentals svenska jobb bli, sedan både svenska staten och det gamla svenska industrikapitalet abdikerat. En rad svenska företag har redan vandrat den vägen - Pharmacia, Astra, Scania osv. Fler står på tur. Det behöver inte vara fel med utländska ägare till de svenska företagen, så orkeslösa som de gamla ägarna blivit.
Men när vi släpper kontrollen över storföretag som vi byggt upp i Sverige under många årtionden, lämnar vi också ifrån oss kontrollen över jobben och välfärden.
Varken Kina eller hedgefonder i London köper våra fabriker för att rädda svenska jobb. Man köper dem för att tjäna pengar på dem, eller omvandla dem till tillgångar för det egna landet. Visst måste svenska företag fortsätta växa på den internationella marknaden, inklusive Kina. Men de behöver inte ägas av Kina för det!