Den sjuttonde februari i år gick Ebba Busch-Thor (KD) ut och krävde att förlossningsvården skulle förstatligas. Sedan tidigare har det varit ett krav från partiets sida att den offentliga vården i Sverige ska förstatligas – nu vill de alltså skynda på med förlossningsvården.
Att kristdemokrater på landstingsnivå har varit inte bara inblandade, utan i allra högsta grad drivande, att sprida ut just vård – bland annat förlossningsvård – på privata aktörer som är svåra att kontrollera och ställa till svars för brister låtsas de inte om.
Samma sak gäller med Liberalerna och skolan – å ena sidan har de högsta hönsen ropat efter ordning och reda och ett förstatligande av skolan. Men å andra sidan har Liberala politiker varit drivande i att ”leka affär” med den svenska skolan, och förvandla den till en offentligsubventionerad plastmarknad.
Borgerliga partier verkar helt enkelt ha svårt att bestämma sig för om det ska vara rejäla tag och statligt ansvarstagande, eller om det ska vara ett Monopolspel med anställda, elever och vårdtagare som spelbrickor.
Kanske är det helt enkelt dags att Socialdemokraterna synar bluffen, och hjälper dem på traven litegrann?
Ett förstatligande behöver nämligen inte vara en dålig idé. På skolområdet skulle det underlätta att implementera skolreformer, och öppna för mer jämställd utbildning över hela landet.
På vårdområdet gäller detsamma – men i nästan ännu högre grad. När det inte längre är det enskilda landstingets ansvar att förse medborgarna med tillgänglig och adekvat vård förflyttas inte bara ansvarsutkrävandet, utan också solidariteten från de närmaste grannkommunerna till hela riket.
Det skulle inte vara möjligt att förklara skillnaden i operationsköer med att de varierar från landsting till landsting – och kanske skulle det till och med bli möjligt för en stark, statlig huvudman att upphandla eller organisera vårdguidetjänsterna utan att samtalen läcker ut på internet i efterhand?
Det beror helt på vad man lägger in i ordet förstatligande. Är det ett fluffigt ord för borgerliga politiker som tröttnat på att leka marknad, eller är det en allvarligt menad reform för att ta ett helhetsgrepp om vad den offentliga sektorn gör för medborgarna?
Det finns bara ett sätt att ta reda på det, och det finns en strid att ta här.
Det skulle kunna vara den strid som får vården och skolan på rätt köl – och socialdemokratin in i framtiden.