När min pappa var föräldraledig ett år i samband med min systers födelse 1981 var det inte en självklarhet att pappor skulle vara hemma med sina barn.
Några år tidigare, 1974, när dagens föräldraförsäkring trädde i kraft tog mammorna ut 99,5 procent av föräldradagarna.
Motståndet mot att män skulle ta ut föräldraledighet överhuvudtaget var utbrett. För min pappa tog det sig uttryck i att han sen blev uppsagd av sin dåvarande arbetsgivare, VVS-grossisten Fosselius & Alpen. Bara för att han tog ut den föräldraledighet han hade rätt till. För mig är min pappa en förebild, en pionjärpappa.
Hans val och många andra pionjärer med honom har fört utvecklingen framåt. I dag tar pappor ut närmare 26 procent av föräldradagarna, det går åt rätt håll men för långsamt.
För mig var det självklart att vara föräldraledig och att vi skulle försöka dela så lika som möjligt på ledigheten. Innan min föräldraledighet hade jag en föreställning om att jag under de månader som min sambo varit hemma hade lärt känna min son ganska väl.
Det stämde inte, visst hade jag lärt känna honom men det var inte i närheten av den relation vi har nu.
Jag skulle för allt i världen inte vilja gå miste om det. Ändå är det många pappor och deras barn som faktiskt gör det.
För det är ett faktum att en femtedel av alla barn som föds i Sverige har en pappa som inte tagit ut en enda dag med föräldrapenning när de fyllt fyra år.
Den svenska föräldraförsäkringen är en av de bästa i världen med de möjligheter den ger bägge föräldrarna att bygga nära och trygga relationer med sina barn.
I många andra länder har föräldrarna inte den valmöjligheten. I USA har föräldrarna bara rätt till tio veckors obetald ledighet. Australien har ynka 18 veckors betald föräldraledighet, endast två veckor är vikta för pappan.
Vi har en föräldraförsäkring i världsklass ändå är det alldeles för många pappor som väljer att inte använda sig av den och det handlar huvudsakligen om ålderdomliga normer och föreställningar om kön.
Normer och föreställningar som står i vägen för att barn ska få en nära relation till sina pappor.
Förutsättningarna finns, allt handlar om att medvetandegöra och bryta de beteenden och strukturer som gör att det går så långsamt framåt. Därför är förebilder viktiga, förebilder som vågar bryta ny mark och visa och berätta om värdet av att vara föräldraledig med sina barn.
Det behövs pionjärpappor.