Lördagens nyheter berättar om en miljardsatsning i norra Sverige. Nu ska bilar kunna testas i sjugradig kyla i en gigantisk inomhushall. En satsning som ska komplettera den stora biltestverksamhet som redan finns i Arvidsjaur.
Intressenterna som vill satsa i detta jätteprojekt finns. Det är de ansvariga för projektet övertygade om. Möjligheterna till åretrunttester i kyla behövs, likaväl som tester i konstant temperatur. Här finns en framtidsoptimism som är svår att motstå.
Jag läste med stort intresse den debattartikel som Niklas Nordström (S) för en tid sedan skrev i Dagens Industri, där han uppmanade fler att flytta till Norrbotten. Det är här den stora utvecklingen i Sverige är på gång.
Krisstämpeln som fanns, när Nordström flyttade från Luleå på 80-talet, har förvandlats till ett län där miljardsatsningar sker inom en rad områden. I det sammanhanget är satsningen på en biltesthall bara en i mängden. Här handlar det om hundratals miljarder som ska plöjas ner i gruvor, vindkraft, datacenter, infrastruktur, rymdindustri, besöksnäring och samhällsomvandling.
Det är lätt att tappa andan över denna framtidsoptimism. För oss som bor i Bergslagen, där gruvnäringen så smått börjar ge framtidshopp igen, kan Norrbottens revansch bli en förebild som visar att det går att resa sig igen.
För oss låter Luleås öppna arbetslöshet på 3,1 procent och Kirunas än lägre med 2,0 procent, som en nästan ouppnåelig dröm. Samtidigt är det lätt att känna igen sig i Niklas Nordströms resonemang.
Också vi stångar våra huvuden blodiga mot Stockholmsföreställningen att vår basindustri är död som framtidsindustri. Men hotade Degerfors Järnverk har rest sig ur nedläggningshotet och är världsbäst på rostfri plåt, samtidigt som den finska ägaren Outokumpu satsar dryga miljarden på att bygga ut och modernisera anläggningen. Då talar vi inte om industridöd utan om en annorlunda framtid för basindustrin.
Vi kommer aldrig att komma tillbaka till den tid då järnverket var samhällets medelpunkt, där ”alla” arbetade. I dag är industrin en värld som bygger på högteknologi. Den kräver arbetskraft med hög kompetens, något som fackliga företrädare har förstått långt före den regering som i dag leder Sverige. Utbildning under lågkonjunktur, för att möta framtidens krav, är vad Sverige behöver.
Niklas Nordström pekar på de stora resurser som finns i Norrbotten, om bara näringslivet och staten förstår att satsa på den infrastruktur som behöver byggas upp. Då har vi som bor i Bergslagen goda skäl att heja på. Vi ser möjligheterna också för vår del av landet. Också här finns resurser att ta vara på, om vi själva hanterar dem väl och om näringsliv och stat går samman och gör de nödvändiga investeringarna i infrastruktur.
Går det bra för Stockholm, smittar det i sin tur av sig på övriga Sverige. Det är ett mantra som vi har lärt oss att leva med. Men Stockholm klarar sig inte på egen hand. Går det bra för Norrbotten, ja hela norra delen av landet, lyfter det också andra delar av Sverige.
Kan Norrbotten visa vägen, kan vi lyckas också i Bergslagen. Det finns livskraft i hela landet.