I Kiruna pågår budgetarbetet inför 2017 för fullt just nu. I vanlig ordning finns önskemål om mer pengar till de olika förvaltningarna men mycket små, för att inte säga obefintliga, möjligheter att tillgodose det.
Regeringens ”välfärdsmiljarder” ger ett mycket välkommet tillskott på ungefär tjugo miljoner för Kirunas del. Det betyder tyvärr inte att vi har nya pengar att fördela men det innebär att vi slipper lägga ut sparbeting i verksamheterna.
Pengar från staten till kommunkassan utgör för övrigt en mycket liten del i den kommunala ekonomin. Den absolut största delen är de pengar som kommuninvånarna betalar in i kommunalskatt.
Huvuduppgiften i budgettider är att fördela pengarna på det sätt som vi tror kommer att göra störst nytta i kommunen. Det finns vissa verksamheter som kommunen enligt lag skall utföra – exempelvis vård, skola och omsorg, ansvara för att det finns vatten och avlopp med mera.
Därutöver görs en hel del ”frivilligt” i kommunal regi såsom att anlägga och driva idrottsplatser, badhus, musikskola och mycket annat.
En av de lagstadgade uppgifterna är aktivitetsansvaret för ungdomar 16 – 20 år som inte har fullgjort gymnasieutbildning. I Kiruna har vi beslutat att utöka åldersgruppen upp till 24 år.
Senast i dag fick jag rapport om att vår arbetsmarknadsavdelning tillsammans med Arbetsförmedlingen, vuxenutbildningen och Folkhögskolan lyckats riktigt bra med detta uppdrag. Det innebär att många av våra ungdomar, som varken gick i skola eller hade ett arbete, nu antingen läser på heltid eller använder sig av möjligheten att kombinera studier med halvtidsjobb.
Det känns väldigt bra att vi med kommunala och statliga medel gemensamt kan medverka till ungdomarna får sin gymnasieutbildning och kommer ut i arbetslivet. Det är sådana rapporter man blir glad av och som visar att besluten vi tar har betydelse.
Men det är inte bara rapporter från verksamheterna som är viktiga. Det är också viktigt att vi får återkoppling från väljarna. Då menar jag inte bara vart fjärde år när det är val utan också under de fyra åren mellan valen. Då tänker jag inte främst på olika sociala media utan kanske genom ett telefonsamtal, e-post eller ett spontanmöte på lunchen. Det är ett sätt att påverka politiska beslut.
Ett annat är att själv engagera sig politiskt. Vi behöver vara många fler som är med och påverkar samhället och vilken framtid vi vill ge våra barn. Vi kan inte bli för många i det arbetet.