"Idolen är död. Jag gråter", skrev NSD:s dåvarande politiske chefredaktör Ove Andersson på denna sida söndagen 2 mars 1986.
Orden sammanfattar vad dåtidens unga S-generation kände inför mordet på Olof Palme 28 februari 1986. Palme var förebilden som inspirerade och engagerade.
I 1970- och 1980-talets delade värld och Europa stod han för en gyllene socialdemokratisk medelväg.
Han kritiserade det kapitalistiska USA:s bombningar i Vietnam julen 1972 med samma hetta som han brännmärkte "diktaturens kreatur" i det kommunistiska Tjeckoslovakien.
Han var lika tydlig i sitt avståndstagande från "dessa satans mördare" i Spanien (Franco-diktaturen) som från det rasistiska apartheidsystemet i Sydafrika.
I den oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor, som presenterade sin slutrapport 1982, samlade han goda krafter från öst och väst, nord och syd, för att finna en väg bort från den destruktiva terrorbalansen och kärnvapenupprustningen mellan USA och Sovjetunionen.
Amerikanen Cyrus Vance, Sovjetunionens Georgij Arbatov, Västtysklands Egon Bahr och britten David Owen var några av dem som skrev under Palmekommissionens idéer om gemensam säkerhet för gemensam överlevnad.
Men Olof Palme var inte bara det starka engagemanget för fred och internationell solidaritet.
Hans socialdemokratiska medelväg gällde även den ekonomiska politiken.
Olof Palme avvisade kommando- och planekonomierna i Östeuropa, men han var lika kallsinnig till Ronald Reagans och Margaret Thatchers råbarkade nyliberalism.
"Den så kallade högervågen ute i världen innebär en strävan tillbaka till en renodlat kapitalistisk marknadsekonomi, till förhållanden som delvis rådde innan en politik för full sysselsättning och social välfärd började slå igenom i västerlandets industriländer på 1930-talet ... Så länge dessa idéer var att betrakta som skrivbordsprodukter var det inte så farligt. Men nu har man i flera länder börjat tillämpa dem. Det praktiska resultatet är förskräckande", sa Palme i ett tal till LO:s ombudsmän 1982.
Thatcherismen i Storbritannien och USA:s reaganomics var inget för Palme.
Palme stod för en blandekonomi som rymde inte bara privata entreprenörer och företag utan också en stark offentlig sektor.
"För mig är det en självklarhet att grundläggande sociala nyttigheter - som till exempel sjukvård och utbildning - skall ställas till förfogande på lika villkor för alla medborgare, i enlighet med deras behov men oberoende av deras inkomst och bosättningsort", sa han i ett anförande i Malmö 23 januari 1985.
Palmes medelväg präglar fortfarande det socialdemokratiska partiprogrammet:
"De många och skiftande kraven på det ekonomiska livet kan inte tillgodoses med vare sig enbart politiska beslut eller enbart marknadshushållning. De kräver en blandekonomi, som bygger på en kombination av samhälleliga åtgärder och marknadsmekanismer", lyder en nyckelformulering i partiprogrammet.
Resonemanget borde vara aktuellt även för framtidens socialdemokrati.
Högern och nyliberalismen fixade inte finanskrisen. Tvärtom upplever vi hur massarbetslösheten biter sig fast i Europa.
I dag går omkring 23 miljoner EU-medborgare arbetslösa. I spåren efter den skyhöga arbetslösheten följer större klyftor, ökad främlingsfientlighet och social oro.
Högerns haveri skapar utrymme för och behov av andra idéer. Socialdemokrater, socialliberaler, gröna politiker och andra som vill tukta och komplettera den fria marknaden med social-, utbildnings-, miljö- och arbetsmarknadspolitiska insatser borde ha framtiden för sig.
Palmes blandekonomi borde vara lika inne som Thatchers och Reagans nyliberalism nu är ute.