Alla länder har sina kronjuveler.
Stora företag som spelar en viktig roll för inkomster och sysselsättning i landet.
I Danmark är det A P Möller-Maerskkoncernen, i Finland Nokia och i Sverige har vi Ericsson, Volvo och en del andra.
För femton år sedan var Astra till övervägande delen svenskägt med Wallenberg-sfären som störste ägare. Men när Astra gick ihop med Zeneca 1999 gav Wallenbergarna upp sin dominerande position.
Nu går nästa varv i koncentrationskarusellen och amerikanska läkemedelsjätten Pfizer vill köpa Astra Zeneca (budet avvisas enligt ett pressmeddelande under måndagen). Samtidigt har Volkswagen helt tagit över Scania.
Hur oroade ska vi vara över dessa affärer? Vad betyder det om ägande och huvudkontor flyttas utanför Sveriges gränser?
En del av svaret är att titta på vad som hänt tidigare. Ökningen av det utländska ägandet i Sverige har pågått i flera decennier. Har svenskt näringsliv utarmats för det? Knappast. Men forskning och produktion på enskilda platser har drabbats.
När Pfizer tog över Pharmacia försvann Pharmacia-jobben snabbt. Astras verksamhet har skurits ned påtagligt.
Samtidigt har det startats en rad nya forskningsföretag som idag rymmer nästan lika många anställda som de stora företagen hade tidigare.
Huvudkontorets placering spelar roll, men ändå mest på marginalen. Siffrorna väger tyngst.
Sverige, som är ett av världens mest exportberoende länder, kan inte heller ha en uppfattning om uppköp av svenska företag och en annan när svenska företag köper andra utomlands.
För politiker i alla länder är det en besvärlig sits. Allra mest då för liberaler av olika schatteringar.
Marknaden sköter allt till det bästa är ju liberalernas mantra.
Nu ställs de inför en verklighet där marknadskrafternas spel hotar jobb och forskning i det egna landet.
Undra på att Fredrik Reinfeldt och David Cameron inte riktigt vet åt vilket håll de ska vända sig och mest levererar lama invändningar.
Anders Borg har rätt i att Pfizers bud drivs av en önskan att komma undan hög beskattning.
Men invändningen känns svag, eftersom ju Borg själv agerar för sänkta bolagsskatter.
Frankrike brukar hånas för att landet för en föråldrad protektionistisk politik. Liberalernas fina näsor rynkas ogillande när den franske ekonomiministern Arnaud Montebourg flitigt går in i uppköpsprocesser.
Den aktiva politiken levererar dock resultat. De slutliga lösningarna tar mer hänsyn till franska jobb.
Men inte heller för vänstern finns några enkla lösningar.
Att binda upp staten i en massa näringslivsprojekt är i längden ohållbart.
Som vanligt är pragmatism mest effektivt. Att i grunden föra en politik som främjar innovation och produktion. Stimulera framtidsbranscher.
Vid uppköp verka aktivt för att bevara strategiskt svenska kunnande och påverka aktörerna att dra åt rätt håll.
Sverige skulle behöva mer av galliskt temperament och mindre av Reinfeldtsk flegma.