Befogade protester
Både LO och TCO totalsågar regeringens förslag om tidsgränser i sjukförsäkringen.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Under helgen ordnades landsomfattande manifestationer mot förslaget.
Samtidigt fortsätter Kommunal med sin namninsamling.
Det är befogade protester. Regeringsföreträdarna talar vackert om en "rehabiliteringskedja", men i verkligheten blir det en utfasningskedja.
Om regeringen hade menat allvar med "rehabiliteringskedjan" borde den ha föreslagit en storsatsning på företagshälsovård och mer pengar till rehabilitering av långtidssjuka. Men istället inför man bara ett antal skarpa tidsgränser i sjukförsäkringen.
Efter 90 dagar av en sjukperiod ska det prövas om den sjuke eller sjuka kan gå in på ett annat jobb på samma arbetsplats. Efter 180 dagar ska han eller hon bedömas mot hela arbetsmarknaden.
Det är ett system som inte blir ett stöd för den enskilde, utan bara ett verktyg för arbetsgivarna att göra sig med människor som inte längre upplevs som tillräckligt produktiva.
Om arbetsgivarna är passiva och inte själva bestämmer sig för att satsa på rehabilitering blir resultatet att många kommer att tvingas säga upp sig eftersom de inte längre klarar jobbet.
Inte bara LO, utan också TCO (tjänstemännens centralorganisation) totalsågar förslaget om tidsgränser.
"Förslaget försämrar anställningstryggheten och urholkar i praktiken arbetsrätten för dem med ohälsoproblem", skriver TCO i ett genomarbetat remissvar.
Finansminister Anders Borg (m) kan säkert spara några miljarder i sjukförsäkringen på det här sättet, men det som sparas i sjukförsäkringen kommer istället att belasta kommunernas ekonomi.
Efter ett halvår som sjukskrivna kommer människor att slås ut från arbetslivet och i stället bli beroende av försörjningsstöd.
Det så kallade utanförskapet blir större, inte mindre. Socialbidragskonstnaderna kommer att öka.
Följdaktligen är även Sveriges kommuner och landsting (SKL) mycket oroade.
"Vi befarar att kommunernas ekonomiska bistånd ska bli en varaktig försörjning för en stor grupp långtidssjuka. Så är det inte tänkt att fungera", sa Leif Klingensjö, SKL, i LO-tidningen 1 februari.
Det är en cynisk politik som slår mot dem som befinner sig längst ned på trappan i klassamhället.
Om en person med hårt kroppsarbete blir sjuk finns det inte så många möjligheter till omplacering och alternativa arbetsuppgifter.
Risken för utslagning ökar. Det blir ett hårdare klimat i arbetslivet.
Grupper, som av ett eller annat skäl har nedsatt arbetsförmåga, får det tuffare.
Kroniskt sjuka som astamatiker och reumatiker kommer att få svårare att få jobb.
Det är en inriktning som borde vara främmande för ett välfärdssamhälle som ska kännetecknas av humanism och omtanke.