Barn blir tillhyggen i konflikter

Sara Avander, Boden, är regional samordnare hos Rädda Barnen. Hon medverkar regelbundet som krönikör i NSD.

Sara Avander, Boden, är regional samordnare hos Rädda Barnen. Hon medverkar regelbundet som krönikör i NSD.

Foto:

Politik2015-08-19 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Det är få saker, om ens någon, som gör mig så arg som när barns bästa inte tillgodoses. När vuxna inte låter barns bästa komma i främsta rummet.

Vad är det för människosyn som gör att en del vuxna tycker att deras åsikter och viljor är viktigare än sina barns bästa?

I dag får allt fler vårdnadsärenden avgöras i domstol. Man kan tycka att det är tjafs, att föräldrar borde kunna komma överens eller att det är slöseri med tid och pengar. Så kanske det är i vissa fall.

Det jag däremot tycker diskuteras alldeles för lite är vad det gör med barn som får spendera sin uppväxt i en enda lång rättsprocess.

Jag vill tydliggöra en sak. Jag tycker inte att domstolar aldrig ska avgöra vårdnadsärenden, verkligen inte. Domstolarna fyller en viktig roll för föräldrar som inte har något val. För vissa gånger finns ingen annan utväg.

Det kan handla om en förälder som vägrar komma på de frivilliga samtal som familjerätten erbjuder.

Det kan också handla om en förälder som blivit utsatt för våld av den andra föräldern, där har den våldsutövande föräldern raserat möjligheter till samarbete och samtal. För hur samtalar man med någon som man är rädd för? Någon som skadat en psykiskt och vissa gånger också fysiskt?

Hur samlar man mod och kraft att klara av att sitta i samma rum som en person vars kontroll man äntligen lyckats bryta sig loss från? Hur kan man diskutera med någon som under lång tid visat att man har fel, som så många gånger vänt saker man sagt mot en själv genom ett manipulerande agerande?

Finns det våld med i bilden måste det alltid tas hänsyn till det. Det gynnar inte ett barn om den ena föräldern är bakbunden av rädsla och inte kan uttrycka sina åsikter. Hänsyn måste tas oavsett om det finns domar eller inte.

Det bör i dag vara allmänt känt att när det gäller våld i nära relation så är mörkertalet stort och många väljer att inte anmäla.

Jag tycker att det ägnas för mycket tid åt att prata om huruvida den ena föräldern har rätt eller inte och för lite om vad som är barnets bästa. Det är där jag tror att utomstående kan vara en hjälp, de kan vara någon som bara har fokus på barnets bästa och inte på vem av föräldrarna som bäst argumenterar för sin sak. För det är inte det som är viktigt, det viktigaste är att kunna sortera ut vad som gynnar barnet mest.

Så snälla, respektera barnen och använd dem inte som tillhyggen i konflikter som de är helt oskyldiga till.