Den allvarliga utvecklingen i Ryssland, sanktionskriget och dess konsekvenser visar att det nödvändigt att vi åter engagerar oss i Barentssamarbetet. Vi som bor i Barents har aldrig haft konflikter sinsemellan, i stället har här alltid funnits en längtan efter öppna gränser, handelsutbyte, samarbete och fred.
Det finns en lång samarbetstradition inom Barentsområdet, men tyvärr håller den på att krackelera.
Under mina år i utrikesutskottet låg Barentsfrågorna mig varmt om hjärtat. Jag tog med mig utskottet till Murmansk och visade dem denna del av Europa, som då var okänd för de flesta i riksdagen.
Samarbete med Ryssland var även för Anna Lindh som då var utrikesminister, ett viktigt område och våren 2003 beslutade hon efter ett intensivt lobbyarbete inrätta ett Barentssekretariat i Luleå. Den kunskap och kompetens som hade byggts upp i norr kring Barentsfrågorna genom privatpersoner, organisationer, företag, universitet, kommuner med flera måste bibehållas och utvecklas var argumenten.
Svenska Barentssekretariatets personal var UDanställda, men stationerade på länsstyrelsen i Luleå, en slags ambassad inom landet. Det gav status, resurser och stöd till den regionala nivån och fick tillbaka kunskap och erfarenheter.
Sekretariatet spelade en stor roll i utvecklingen, som handlade om att på olika sätt utveckla näringslivet, bevaka och skydda vår region men också om att skapa goda relationer. Detta samarbete var unikt för Europa och betydde mycket för säkerheten i området.
Tyvärr är det inte lika frekvent idag. Idag har vi bl.a mycket svårt att nå partners från Ryssland. Dessutom är kommunikationerna bristfälliga.
Vår utrikesminister Anna Lindh mördades och så småningom försvann Barentssekretariatet.Det fanns ingen i regeringen som liksom Anna förstod vikten av detta samarbete. År 2008 invigdes ett internationellt Barentsinstitut i Kirkenes, som Norge delar med Sverige, Finland och Ryssland och det kan tyckas bra men det är avlägset och svårt att upprätthålla kontakt med för aktörer från Norr- och Västerbotten.
Nu är det nödvändigt att vi nu åter prioriterar detta samarbete och gör det möjligt för människor i Barents att mötas. Samordning, information, nätverksamarbete mellan myndigheter, näringsliv och universitet m.m. måste återuppväckas för folken som bor i Barents, för säkerheten och för näringslivsutvecklingen.
Vi behöver på nytt engagera oss och vi behöver ett nytt Barentssekretariat.