Vad är Barentssamarbetets viktigaste resultat?
"Ett nätverk av kontakter med ryssarna har byggts upp i norr. Detta är förtroendeskapande av bästa sort. Det sker tillsammans med våra svenska och finska vänner. Norsk Barentspolitik är därför också norsk Nordenpolitik", svarar Thorvald Stoltenberg, initiativtagare till Barentssamarbetet, tidigare Norges utrikesminister.
"Betydelsen av gränser, också med Ryssland, har minskat. Kontakter mellan lokala befolkningarna och myndighetssamarbete är idag en självklarhet, inte bara med Norden utan också med Ryssland", framhåller Finlands nuvarande utrikesminister Erkki Tuomioja.
Hur har integrationen av Ryssland genom Nordeuropa lyckats?
"Det är i allas intresse att Ryssland knyts närmare övriga Europa, och naturligt att vi i Norden knyter nordvästra Ryssland till oss. Barentssamarbetet är unikt genom direkta kontakter mellan nordsvenska, nordfinska, nordnorska och ryska regioner. Våra län och fylken har fått en ny internationell roll. Syd har fått en ny syn på Nord, och Nord en ny syn på Nord", anser Stoltenberg.
"Samarbetet med Ryssland fortsätter. Det har inte misslyckats, men inte heller fullbordats. Det är alltid möjligt att utveckla de gränsöverskridande kontakterna. Det handlar inte längre om stereotypa bilder av Ryssland som tidigare, utan vi har nu fått bättre kännedom om landet och folket", säger Tuomioja.
Vad önskas av det fortsatta Barentssamarbetet?
"1993 trodde vi att Barentssamarbetet skulle ge kraftiga tillväxtimpulser till våra nordliga landsdelar som skulle skapa nya arbetsplatser. Näringslivssamarbetet i norr har ännu inte blivit det vi hoppats på. Det kan skyllas på bristande erfarenheter, men också på lagstiftningen och situationen i Ryssland. Jag är optimistisk inför framtiden med produktion av olja och gas samt behovet av modernisering och innovationer i Ryssland. Statsministermötet i Kirkenes i juni kommer att dra upp nya riktlinjer för samarbetet, vilket är av stort intresse för de nordliga landsdelarna i Sverige, Finland och Norge", bedömer Thorvald Stoltenberg.
"Det som lyckats är att samarbetet inte bara skett genom huvudstäderna, utan också direkt mellan berörda regioner. Största utmaningen gäller nu miljöfrågorna och klimathotet i Arktis. Miljörisker måste motverkas, naturresurser användas på ett hållbart sätt och ett ekologiskt förhållningssätt tillämpas i de nordliga områdena", hävdar Tuomioja.
Tuomioja anser att planen för ökat nordiskt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete som Thorvald Stoltenberg lade fram i 13 punkter för några år sedan på uppdrag av nordiska utrikesministrarna intensifierat samarbetet ytterligare, men att det mesta redan varit på gång.
"Rapporten hade viss norsk prägel med betoning av Arktis. En finsk eller svensk författare skulle nog mera ha betonat Östersjöregionen. Finland är positivt till att delta i luftförsvaret av Island. En nordisk solidaritetsklausul, som Stoltenberg föreslår, är mera en symbolakt jämfört med EU-fördragets solidaritetsklausul", avslutar Erkki Tuomioja.
11 januari är det 20 år sedan Barents Euro-Arktiska region, BEAR, etablerades på norskt initiativ vid ett utrikesministermöte i norska Kirkenes. Samtidigt antogs Kirkenesdeklarationen med riktlinjer för samarbetet. BEAR hade Sverige, Finland, Ryssland, Norge och EU-kommissionen som grundare. Island och Danmark har tillkommit som medlemmar, nio andra länder är observatörer.
Regionrådet ansvarar för det regionala Barentssamarbetet. Norrbottens län och Västerbottens län ingår från Sverige. Brynolf Tjärner har som Barentshandläggare under alla år följt samarbetet på länsstyrelsen i Luleå.
"Diskussioner har förts om att LNG-gas från Barents hav skulle kunna användas t ex av LKAB, men inte gett något resultat. Handeln med Ryssland har inte utvecklats som man hoppades från början, då euforin nog var överoptimistisk och analysen bristfällig. Ryssar utgör nu en stor del av vinterturisterna på Nordkalotten. Ryssland vill få kontakt med Europa, men det är svårt att få grepp om hur ansvariga ryssar tänker, och det regionala ryska intresset verkar inte vara lika starkt som tidigare", enligt Tjärner.
Länsstyrelsen stöder med mycket små medel ungdoms-, kultur-, universitets-, press- och kvinnojoursamarbete - 1,4 milj kr per år plus 2 milj kr under Norrbottens nuvarande 2-åriga ordförandeskap, att jämföra med norska Barenssekretariatets i Kirkenes 35 milj kr.
"Regionalt står vi inför en brytpunkt, de nationella intressena tenderar att ta över på bekostnad av de regionala. En uppryckning krävs för att få tillbaka dynamiken i samarbetet", anser Tjärner.
Försök att få igång tvärgående Barentsflyg har misslyckats. Ännu återstår att redovisa hur stora utländska anslag för att åtgärda atomsopor på Kolahalvön använts.
Politikernas intresse för Barentssamarbetet kan bedömas som svagt. Är det orsaken till det minimala ekonomiska stödet?
Målet förblir att bevara Barentsregionen och Arktis som ett säkerhetspolitiskt lågspänningsområde.