Vad som är bra för Volvo är bra för Sverige sa man ofta förr.
Det gäller nog fortfarande, även om 75 procent av Volvos anställda finns utomlands.
Men är det som är bra för SE-banken också bra för Sverige? Tja, det är en knepigare fråga.
Med början i Zuccotti-parken i New York har det den senaste tiden vuxit fram en våg av protester mot finansvärldens girighet och korruption.
Att någon form av proteströrelse mot finansvärldens excesser skulle uppstå var väntat. Felbedömningarna, spekulationskarusellen, de enorma lönerna och bonusarna som kulminerade i finanskraschen 2008 skapade ett explosivt opinionsläge som bara väntade på en tändande gnista.
Snarare är det förvånande att reaktionerna dröjt så länge och hittills varit så lågmälda.
Men nu har finansbranschens övertramp blivit för mycket även för vanligtvis trogna och troende kapitalister.
Brittiska Financial Times skrev nyligen i en ledare att Ockupera Wall Street-rörelsen speglade ilskan och frustrationen hos vanliga människor världen över.
"Det grundläggande kravet på en rättvisare fördelning av välståndet kan inte ignoreras", stod det i en för tidningen närmast omstörtande vänstervriden reflektion.
Alltfler företagsledare och politiker inser det potentiella hot som den folkliga vreden innebär och försöker hitta sätt att avvärja det.
Så långt har alltså protesterna redan haft en viss effekt. Men kommer de verkligen att kunna förändra de finansiella marknaderna?
På den punkten finns anledning till skepsis.
Under flera års tid nu har politikerna försökt utforma regelverk för att förhindra framtida finanskriser. Resultatet är synnerligen torftigt.
Stor enighet råder bland politikerna om att bankerna behöver ta fram större eget kapital, d v s öka den buffert som kan stöten om de skulle råka illa ut framöver.
Problemet är bara att sådana regler, strikt tillämpade just nu, skulle kunna minska bankernas utlåningsförmåga och lägga en ytterligare broms på aktiviteten i världsekonomin, något som bankerna inte varit sena att påpeka.
Lösningen borde vara enkel: Regler om ökat eget kapital beslutas nu, men fasas in i takt med att konjunkturen förbättras.
Att få stopp på ökningen av inkomstklyftorna är däremot en rent politisk fråga. Här kan regeringar göra stor skillnad, om de bara vill.
Tryggt sparande, möjligheter för både företag och privatpersoner att låna och väl fungerande betalningssystem är ryggraden i ett modernt samhälle. I den meningen är bankerna oumbärliga för vårt välstånd.
Men sådana tjänster måste vara möjliga att producera på rimliga villkor och utan risk för återkommande kriser i systemet.
Wall Street-ockupanternas aktioner kan ha det goda med sig att de ökar trycket på politikerna att ta i på allvar mot finansbranschen.
Sverige och världen behöver en finanssektor som tjänar sina kunder, inte en som bara vill tjäna på sina kunder.