Innan 6 maj var det otänkbart, en omöjlighet.
Efter Francois Hollandes seger i det franska presidentvalet låter det annorlunda.
Plötsligt står tillväxt i centrum på den europeiska agendan.
I sin valkampanj lovade Francois Hollande att Frankrike bara skulle godkänna stabilitetspakten om den kompletterades med tillväxtpolitik.
För detta blev han hånad av borgerliga motståndare och medier.
Med efter Hollandes seger talas det även i Tyskland om att ge tillväxtpolitiken större plats.
Hollandes valframgång kan bli genombrottet för en ny syn på vilken ekonomisk politik som behövs för Europa.
Den förhärskande uppfattningen - styrd av Angela Merkel, med starkt stöd av Anders Borg - har ju varit att lösningen på eurokrisen är åtstramning och nedskärningar i underskottsländerna.
Detta har påståtts kunna återskapa företroendet och tillväxten.
Senast gav Fredrik Reinfeldt uttryck för den uppfattningen när han i Agenda talade om åtstramningspolitiken som en nödvändighet för de länder som "slarvat" med sina statsfinanser.
Men hans analys innehåller två grova fel.
Dels är det inte "slarv" med statsfinanserna som slagit sönder ekonomierna i Spanien eller Irland. Dessa länder genomlider en efterfrågekris sedan bubblor på fastighetsmarknaden knäckt banksektorn.
Dels fungerar inte åtstramningspolitiken. I en rad av Europas länder backar nu tillväxten till följd av för svag efterfrågan.
Genom att skära i offentliga utgifter minskar efterfrågan ännu mer och ekonomin kommer in i en ond spiral där svag tillväxt leder till hög arbetslöshet som i sin tur orsakar ännu sämre offentliga finanser.
"Konsekvenserna av Europas jakt på åtstramning kommer att vara långvariga och sannolikt smärtsamma. Om euron överlever blir det till priset av hög arbetslöshet och enorma umbäranden", anser ekonomipristagaren Joseph Stiglitz.
Anders Borg predikaråtstramningens Höga visa för Europa, trots att den politiken slår hårt också mot svensk ekonomi. Tillväxten i år väntas hamna knappt över nollstrecket.
Vad värre är, i Sverige utmanas åtstramningspolitiken inte ens av den socialdemokratiska oppositionen. Till följd av någon sorts taktiska hänsyn håller man tyst, trots att oppositionen har stöd för en hård kritik hos många ekonomer.
Francois Hollandes seger i Frankrike är viktig. Han kan nu föra in argumenten från ekonomerna i EU:s och eurozonens beslutande församlingar.
Han har bl a föreslagit att mer pengar från EU:s fonder ska användas för infrastrukturprojekt och miljösatsningar. Skuldtyngda länder ska få lättare att låna genom att euroländerna samlat tar ansvar för en del av skulden.
Folkets revolt mot de etablerade partierna i Grekland ger en antydan om vilka krafter som är i rörelse om Europa bara kör på med nedskärningarna.
Åtstramningspolitiken är det stora hotet mot stabiliteten i Europa.