De samhälleliga vägval vi gör nu kommer att prägla vårt samhälle under lång tid. Asylfrågan är just nu bräckjärnet i den debatten. Motsatsparet har där länge handlat om att antingen ”stänga gränserna och slänga ut så många som möjligt” eller ”ett Sverige där vi utan reformer kan ta emot alla med asylskäl att också fullt ut vara en del av välfärden oavsett om de kommer i arbete eller inte”.
Det var en skadlig motsättning som inte svarade mot de stora utmaningar vi har.
I stället har vi fått en debatt som närmast får beskrivas som hela havet stormar. Centern vill ta emot alla och samtidigt rasera varenda del av det svenska samhället som stavas generell välfärd och rimliga villkor på arbetsmarknaden. Moderaterna å andra sidan har lagt sig så nära Sverigedemokraterna för att stjäla tillbaka sina väljare, att det snart är omöjligt att se skillnad.
Samtidigt lägger regeringen ett förslag om rätt till uppehållstillstånd som i praktiken avskaffar möjligheten till permanent uppehållstillstånd direkt för att inte tala om rätten till familjeåterförening och att komma från ett annat land och jobba med det man är utbildad till.
Allt detta har hänt på ett halvår och tiden från att vi ska ”öppna våra hjärtan” och ”Sverige bygger inga murar” känns oändlig.
Moderaterna har också föreslagit att vi ska begränsa välfärden för de med tillfälliga uppehållstillstånd, vilket i stort blir alla asylsökande om regeringens förslag går igenom med benäget bistånd av moderaterna.
Frågan är vilket problem moderaterna vill lösa med det förslaget?
Få skulle väl säga att akutvård, förlossningsvård eller skolgång för barnen inte ska ingå. Och vad det gäller socialförsäkringssystemen, som sjukförsäkring, föräldraförsäkring och a-kassa bygger de redan idag på att man ska ha en inkomst för att vara kvalificerad.
Menar Moderaterna istället att det är försörjningsstödet som är för frikostigt?
Tänker sig Moderaterna istället att nyanlända med uppehållstillstånd ska tigga på gatorna tills de fått jobb?
Det är lätt i dessa dagar att kasta ur sig tankar som vinner tillbaka SD-väljare, men det är svårare att få det att hänga ihop med vår syn på generell välfärd om inte syftet är att rasera den. Detta kombinerat med lagstiftade lägre ingångslöner skapar otvetydigt känslan att den här frågan handlar om oändligt mycket mer än om asylrätten.
Den handlar istället om vi ska ha kvar den generella välfärden och schyssta villkor på arbetsmarknaden eller inte.