"En konflikt handlar om större och mindre krig, våld mellan grupper och ensidigt våld. En väpnad konflikt berör minst en regering och/eller territorier, det vill säga handlar om makt eller mark. Den orsakar minst 25 dödsfall. Om det är mer än 1 000 dödsfall per år definieras den som krig. De flesta krigen sker nu med små vapen, och är inga stora slagfältskrig", berättade professor Peter Wallensteen, som kan betecknas som Sveriges meste freds- och konfliktforskare, vid en föreläsning i ABF-huset i Stockholm.
Wallensteen, som började studera fredsforskning på 1960-talet när det var nytt i Sverige, har nyligen pensionerats från Uppsala universitets freds- och konfliktforskningsinstitution och från Dag Hammarskjöld-professuren som han innehaft 27 år. Han fortsätter som seniorprofessor.
Wallensteen har varit gästprofessor i USA, och en viktig insats har gällt uppbyggnaden av Uppsala konfliktdataprogram, UCDP, som vunnit högt internationellt anseende och vars fakta används av Stockholms internationella fredsforskningsinstituts, Sipris, världskända årsbok.
Bland konflikter och medlingsförsök som Wallensteen studerat kan nämnas de som rör Israel-Palestina, Cypern, Nordirland och Nagorno-Karabach, den första postsovjetiska konflikten som utspelades mellan Armenien och Azerbajdzjan.
Efter kalla kriget har antalet väpnade konflikter i världen minskat, och uppgår nu till cirka 35 om året, och antalet krig gått ned till 5-6. Konflikterna har minskat i hela världen med viss uppgång på nytt i Mellersta Östern.
De finns inte bara i Afrika, även delar av Asien har många. Fem av sex konflikter utvecklas dock inte till krig.
En ickestatlig konflikt sker mellan två organiserade grupper, varav ingen är rege-ringsmakt. Ofta avser det rebeller genom terrorhandlingar som förankrar sig i etniska och religiösa grupper.
Ensidigt våld är användande av väpnade styrkor av regering eller organiserad grupp och utförs mot civila. Även antalet fall med ensidigt väpnat våld har gått ned över tiden.
"Färre människor än tidigare dör i konflikter, med undantag av främst folkmordet i Rwanda 1994, men civilbefolkningen drabbas ändå hårt. 200000 människor har dött i Kongo, och 95000 i Bosnien-Hercegovina. Tidigare dog miljontals människor i krigen i Korea, Vietnam och Afghanistan", sade Wallensteen.
Av fredsavtal som slutits 1975-2010 har ett fall mellan stater, och 154 fall mellan stater och ickestatliga aktörer, handlat om makt. I 18 fall mellan stater, och 40 fall mellan stater och ickestatliga aktörer, har de gällt mark.
De mest aktiva fredsaktörerna är mellanstatliga organ, stater, ickestatliga aktörer och civilsamhället. Fredsfrämjande åtgärder handlar om medling, skiljedom, underlättande av kontakter, arbete längs "fredsspår" och annat som främjar direkta kontakter.
I konflikter mellan stater som handlar om makt har avtal uppnåtts genom FN, regionala organisationer som Afrikanska unionen och medling. När det gäller markkonflikter har skiljedomar bidragit till avtal.
Maktkonflikter mellan stater och ickestatliga aktörer har undanröjts genom ökad demokrati, maktdelning, val och övervakning. Konflikter om mark eller gränskonflikter har lösts genom autonomi, federalism och själständighet.
"Viktigaste orsaken till fler fredliga lösningar är att länderna efter kalla kriget mera än tidigare vänder sig till FN. FN har kunnat inskrida med tuffare beslut som antagits av säkerhetsrådet", sa Wallensteen.
"Förhandlingar har blivit mera framgångsrika, men vi har inte uppnått ett idealtillstånd eller en nollvision. ´Seger´är inte enkel att uppnå i dagens värld. Även avtalen har blivit mera komplicerade. Effekterna av krigsförbrytelser har lyfts fram mera än tidigare. Medvetenheten har ökat om att fredsbyggande måste ske långsiktigt, och att FN måste anta utvecklingsmål som gynnar varaktig fred", avslutade Peter Wallensteen sin föreläsning.
Pierre Schori, tidigare statsråd och FN-ambassadör, sa i en kommentar att det är viktigt att uppnå hållbar säkerhet:
"För det behövs att få igång utveckling; legitimitet för att skapa fred. FN måste ha det övergripande ansvaret också med stöd av regionala organisationer enligt FN-stadgans kapitel VIII, Afghanistaninsatserna leds av Nato och där har FN tappat greppet; eventuella sanktioner måste vara trovärdiga; hållbara fredsavtal måste börja med eld-upphör, därefter dialog och först senare åtgärder mot krigsförbrytare."
Lena Sommestad, S-kvinnors ordförande, tidigare miljöminister, sa att fredslösningar handlar om mer än pengar:
"Vi måste ha idéer och kunskaper! Just därför är den forskning som Peter Wallensteen och hans kolleger bedriver så viktig."
Sommestad betonade att maktförhållandena i världen under senare år har förändrats på ett sätt som ställer stora krav på en ny generation svenska fredspolitiker. För att uppnå en nollvision om väpnade konflikter måste vi ta hjälp av forskningen, motverka världsfattigdomen och arbeta för jämlikhet och rättvisa.