Dagens Nyheters porträtt av Anders Borg (18/12) - där han beskrevs som en man i åtsittande svart T-shirt med fast blick, "lite för stor för Sverige" - väckte berättigad debatt.
En del betecknade rentav artikeln som Kim Il Sung-journalistik.
Men glorifieringen av Anders Borg i DN var ingen engångsföreteelse. Borg har behandlats okritiskt av journalistkåren länge.
Jag menar att Anders Borg på en och samma gång är både överskattad och underskattad.
Överskattad är han som ekonomisk politiker medan hans skicklighet som politisk kommunikatör grovt underskattats.
För mig är Anders Borg en medioker eller direkt svag ekonomisk politiker. Som politisk strateg och debattör är han däremot svårslagen.
När Borg talar använder han ett bildspråk som journalister har svårt att motstå. Hans vädermetaforer ("vargavinter" och "skuldstorm" t ex) om den ekonomiska utvecklingen väcker uppmärksamhet och förstärker budskapet.
Ståhej blev det när han beskrev Svenskt Näringsliv som "ett särintresse för de väldigt rika".
Med sin fingertoppskänsla för opinionen gav sig Anders Borg in i Carema Care-debatten medan Fredrik Reinfeldt hukade.
Borgs specialitet är att gå ut med hård kritik som syns i rubrikerna, men sedan avstå från ingripanden och konkreta åtgärder.
Vårdbolagen fick höra att det var oacceptabelt med pengaflykt till skatteparadis. Men lagstiftning dröjer. Först en utredning och sedan får vi se.
Efter SVT:s granskning av friskolorna sa Borg att han vill sätta stopp för att svenska skolor ägs från skatteparadis.
Men riskkapitalbolagen har länge smitit från svensk skatt utan att Borg rört ett finger.
Anders Borg är mästare i att ta politiska poäng på att stryka opinionen medhårs. Som mot bankernas vinster och bonusar.
Men kritiken följs inte av handling. Medierna borde ställa Borg till svars: Varför stoppar han inte de avarter han kritiserar?
Sakligt är det också högst tvivelaktigt om lagstiftning, som ska gälla lika för alla, ersätts med utskällningar från finansministern.
Anders Borgs rykte som ekonom vilar på hög svansföring och på att han hållit hårt i statsfinanserna
Väljarna premierar rikshushållarmentalitet (jämför med Gunnar Sträng och Göran Persson). Men det är ett drag som är livsfarligt i en nedåtgående ekonomi.
För när den privata sektorn sparar måste den offentliga sektorn motverka detta sparande genom att öka sina utgifter så att inte efterfrågan i hela ekonomin blir för låg och resulterar i ökad arbetslöshet och mindre inkomster för alla.
Här sviker Anders Borg. Han har konsekvent valt statsfinanserna före jobben.
Politikern Anders Borg har haft stora framgångar med talet om arbetslinjen. Ekonomen Borg har däremot aldrig under sin tid som finansministern noterat år med lägre arbetslöshet än 6 procent, de senaste tre åren inte under 7,5 procent.
Det är sannerligen inget att hurra för.