När det är sportlov i Stockholmsregionen är det sportlov i Sverige. Så är det bara. Programledare lever i sin verklighet.
En tid fanns idén om att utlokalisera den ena av de två SVT-kanalerna. Idén är inte dum. Men att få makthavare i Stockholm att avveckla verksamhet där är inte så lätt.
Så var det ju också när statliga verk och myndigheter skulle flyttas ut till den så kallade landsorten. Verkschefer och fackliga företrädare berättade om alla de katastrofer som skulle inträffa om man hade huvudkontoret utanför t-banesystemet.
Så det blev aldrig något av med utflyttningen av en kanal. Stockholmscentreringen tilltar. Kan inte någon riksdagsman föreslå att SVT 2 utlokaliseras till Luleå, om inte annat för att få igång en debatt om mediernas urval och perspektiv?
Jag läser att Nordkorea använder krigsretorik när man fördömer den årliga militärmanöver som USA och Sydkorea ska genomföra.
"Hundratusentals trupper står redo för ett krig med kärnvapenutrustning", skriver Nordkoreas statliga nyhetsbyrå.
Ledarna byts ut med retoriken är ungefär densamma. Kanske är det ett släktdrag?
Sverige erkände som första västland Nordkorea, det var år 1975. Jag skrev en del ledare i frågan och pläderade för ett erkännande. Varför skulle Sverige bara ha förbindelser med det västorienterade Sydkorea.
Nu var det inte bara den politiska vänstern som vurmade för ett erkännande. Även företrädare för det privata näringslivet menade att det skulle bli lättare att göra affärer med nordkoreanerna om det fanns en ambassad i Pyongyang. Och efter erkännandet utvecklades förbindelserna.
Nordkoreanerna beställde maskiner och annan dyr utrustning i Sverige. Men ganska snart visade det sig att det var hart när omöjligt att få betalt. Svenska ambassaden i Pyongyang fungerade mest som ett indrivningskontor.
Hur kunde man göra en så total felbedömning av Nordkoreas ekonomi?
Än i dag toppar Demokratiska Folkrepubliken Korea listan över länder som har skulder till Sverige. Totalt handlar det om 2,6 miljarder. Den senaste avbetalningen gjordes år 1989.
Lovisa Lamm har skrivit en mycket intressant bok om Sveriges förbindelser med Nordkorea, Ambassaden i paradiset (Norstedts). Bokens styrka är att den inte enbart avhandlar det officiella utan också personliga upplevelser och enskilda öden. Och visst finns det åtskilliga exempel på ett betydande mått av naivitet i de svenska kontakterna med det mystiska asiatiska landet. Sedan kan man ju fundera över i vilken utsträckning det låg kall beräkning bakom det nordkoreanska agerandet. Kalkylerade man helt kallt med att blåsa svenskarna? Det får vi aldrig veta.
Nu är det bara att hoppas att den avskyvärda polisstaten snart faller samman. Det tycker inte den förening som odlar kontakterna med regimen. Att det finns några få som gillar förtrycket är inte konstigare än att Hitler och Stalin också hade svenska supportrar.
Frågan är vem som är den bästa skidåkaren: den som vinner sprint eller den som vinner långlopp som Vasaloppet. När "vanliga" skidåkare får stryk i långlopp kan man ibland höra en belåten underton. "Jaså, dom pallade inte för riktigt tuffa lopp." Men inget är väl bättre än något annat. Att som Ida Ingemarsdotter vinna sprintlopp är en lika stor prestation som att ta sig snabbast från Sälen till Mora.
Mina skidmeriter är inte mycket att skryta med. I en tävling i ungdomen hade funktionärerna gått hem när jag kom i mål. När jag skulle langa dricka till en kompis som åkte ett långlopp lyckades jag alltid missa honom med sådär femtio meter. Han vann ändå, men jag kände ingen delaktighet i segern.
Jag skrev om att jag gillar Simma lugnt, Larry. Bror P skriver att seriens skapare och huvudrollsinnehavare Larry David var aktiv i Barack Obamas kampanj inför presidentvalet 2008. Och visst märks det att David finns i en amerikansk vänster.
En del kristna fundamentalister har också reagerat mot inslag i serien, vilket knappast var oväntat. Jag tror inte att Sarah Palin jublar åt Larry.
Ha en fin helg i hela underbara Norrbotten!