Alliansens stora misslyckande
Socialstyrelsen kunde berätta att Sveriges kommuner under 2009 betalat ut sammanlagt 11,1 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd,
Många har svårt att få privatekonomin att gå ihop 2009 ökade socialbidragsutbetallningarna med hela 17 procent.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
För i denna enda siffra ryms alliansens största misslyckande.
Det var Socialstyrelsen som för en tid sedan presenterade statistik över utvecklingen av det ekonomiska biståndet under 2009.
Ekonomiskt bistånd är den formellt korrekta termen för det som i dagligt tal kallas socialbidrag. Oavsett ord upplevs det ändå av de berörda som ett nederlag.
Socialstyrelsen kunde berätta att Sveriges kommuner under 2009 betalat ut sammanlagt 11,1 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd, 17 procent mer än året innan.
Det blev inga större rubriker någonstans av detta konstaterande.
Varför, kan man undra.
En miljardsiffra är förstås inget som läsare kan identifiera sig med, den är bara ett mått på hur mycket den kommunala ekonomin påverkas.
Men bakom de 11,1 miljarderna döljer sig människor av kött och blod.
Barnfamiljer där en eller båda föräldrarna blivit arbetslösa, ensamma mammor som inte kan få ekonomin att gå ihop, sjukskrivna och utförsäkrade som fått sänkt ersättning.
Något exakt besked om hur många det rör sig om går ännu inte att få (det kommer i juni). Men enbart i Sveriges 25 största kommuner - där ungefär en tredjedel av alla invånare bor - handlade det om sammanlagt 64 000 hushåll eller uppskattningsvis 115 000 personer.
På ett år har antalet personer som tvingats söka hjälp hos kommunernas sociala förvaltningar ökat med ungefär 30 000 (siffrorna bygger på uppgifter direkt från kommunerna).
Det ekonomiska biståndet är den sista maskan i välfärdsnätet. Till det hänvisas alla som drabbats av ekonomiska problem, oavsett orsak.
Finanskrisen och den sysselsättningskris som följde i dess spår förklarar en del av det ökade ekonomiska biståndet. Och den delen rår naturligtvis inte alliansregeringen för.
Men den bär ansvaret för alla de beslut som gjort det svårare för tiotusentals människor att klara ekonomin.
Regeringen satsade för lite pengar på stimulansåtgärder i krisbekämpningen. Finansministern slår sig för bröstet för att Sverige har jämförelsevis goda statsfinanser, men blundar för att arbetslösheten samtidigt ligger på 10-procentsnivån.
Försämringarna av förmånerna i a-kassa och sjukförsäkring och utförsäkringen ur sjukförsäkringen har gjort det svårare för tusentals familjer att få ekonomin att gå ihop.
På alla dessa områden är det alliansregeringen och ingen annan som bär ansvaret för att så många fler idag behöver hjälp. Genom att fly sitt ansvar vältrar staten dessutom över kostnaderna på kommunerna.
"Vi har etablerat arbetslinjen", skryter regeringen, och påstår att deras politik står för "jobb före bidrag".
Alla kan se att motsatsen gäller:
Alliansens arbetslinje har inneburit färre i jobb och fler i bidrag och utanförskap.
Ökningen av det ekonomiska biståndet avslöjar i en enda siffra alliansens stora misslyckande.