Socialdemokraterna har förlorat sin särställning i svensk politik, sägs det ibland.
Verkligen? De senaste två åren har den politiska debatten ju knappast handlat om annat än Socialdemokraterna.
Visserligen under en tid mest om ledarfrågan. Men faktiskt också om politiken, vilket egentligen inte är så förvånande.
Socialdemokraterna är det politiska parti vars idéer och reformer till stor del format dagens Sverige.
Många människor - även utanför partiet - följer med stort intresse debatten inom socialdemokratin, för de vet att den påverkar framtiden.
När moderaterna förpassade Socialdemokraterna till oppositionsbänken var det med retorik och honnörsord som i många fall lånats från socialdemokratiska valhandböcker.
Samtidigt är det uppenbart att Socialdemokraterna idag letar efter sin själ i det nya politiska landskapet. Två valförluster i rad har skakat om partiet och gjort dess företrädare "skotträdda".
Råden haglar från vanliga medlemmar, sympatisörer och utanförstående. På kort tid har det i Sverige och i Europa vuxit fram en hel flora av böcker som diskuterar socialdemokratins framtid.
T ex har förre finansministern Kjell-Olof Feldt skrivit "En kritisk betraktelse" (Bonniers). Debattören Carl Hamiltons inlägg heter "S-koden" (Norstedts). LO-ekonomen P O Edin har tillsammans med förre LO-ordföranden Bertil Jonsson och Leif Hägg skrivit "Så tänkte vi på LO" (Hjalmarson & Högberg), som redovisar den ekonomiska debatten sedd från LO-håll.
På engelska finns antologierna "The Future of European Social Democracy" och "After the Third Way".
Inte minst är det intressant att korsläsa Feldts bok och LO-boken som bitvis behandlar samma tid sedd ur olika perspektiv, men med vitt skilda tolkningar och slutsatser.
Böckerna tar bl a upp valutaavregleringen, 1990-talskrisen och saneringen av statsfinanserna,
d v s en tid med stora spänningar och mycken dramatik.
Debatten om socialdemokratins framtid pågår i hela Europa.
Finanskrisen och eurokrisen har demonstrerat marknadens misslyckande, men inte lett fram till något tydligt och trovärdigt gemensamt socialdemokratiskt alternativ.
Socialdemokrater är för det mesta emot den förhärskande åtstramningspolitiken, men vad är man för?
Hoppet sätts till Frankrikes nyvalde president Francois Hollande, som, när nationalförsamlingen valts 17 juni, kan få stöd av en socialistisk majoritet.
Förhoppningarna om att socialdemokratin i Europa ska kunna kopiera Frankrike får dock inte ställas för högt. Frankrike är på många sätt speciellt, bl a med en stark statsinterventionistisk tradition och höga offentliga underskott.
Den levande debatten inom och om socialdemokratin bådar gott. Den visar att många bryr sig och att socialdemokratins grundläggande värderingar fortfarande engagerar.
Jag återkommer med en närmare diskussion av några förslag i de nämnda böckerna.