Vi handlar i samma Konsumaffär, tar samma buss till jobbet, springer i samma löparspår. Ändå lever vi i vitt skilda världar.
Det har blivit tydligt i debatten om sänkta lägstalöner.
Vi kan ha olika uppfattningar om vilken politik som är bra för Sverige, men för att tro att vägen framåt är sänkta lägstalöner måste man leva i en helt annan värld än jag. Än de flesta av oss.
LO presenterade nyss den årliga Jämställdhetsbarometern. Där står dels hur låga de faktiska lägstalönerna är, dels vem det är som jobbar för dessa löner.
De allra lägsta lönerna har arbetarkvinnor inom detaljhandeln. Drygt 13 000 kronor i månaden före skatt. Några hundralappar mer tjänar arbetarkvinnor inom kommunala sektorn.
Den genomsnittliga mannen i ett tjänstemannayrke har en faktisk månadslön på drygt 39 700 kronor.
Förslaget att sänka lägstalönerna kommer från borgerliga partier och näringslivet. Men hur tänker de?
I Sverige har vi haft en trend av ökande löner i många decennier. Det har varit en av kuggarna i maskineriet som tagit oss stadigt framåt. Varför nu sänka löner? Varför de lägsta?
Jag tror att ett av svaren är ”nånannanismen”. Någon annan ska lösa problemen, ta ansvar, betala skivan, dra lasset. Inte jag. Och inte vi alla tillsammans.
Och det ”problem” som ska lösas idag är flyktingarnas etablering på arbetsmarknaden. Bara med lägre lägstalöner kan de få arbete, säger man. De har för låg utbildning och kan för lite svenska för ett jobb till riktig lön.
Två grupper ska betala för nyanländas etablering (uppenbart någon annan än borgerligheten och näringslivet): Dels flyktingarna själva, dels alla de – främst arbetarkvinnor – som redan i dag finns i dessa yrken. För sänks lägstalönerna så sjunker hela branschens löner.
Men den viktigaste insatsen för flyktingars etablering är att de får relevant utbildning. Då kan de dessutom matchas mot de enorma behov av arbetskraft som väntas inom tio-tjugo år. Så långt tänker inte lönesänkarivrarna.
Sverige är ett klassamhälle. Vi lever i skilda världar. Vi måste vända den utvecklingen och bygga ett samhälle där vi känner att vi hör ihop. Både i dag och med fler nya svenskar. Att kunna försörja sig själv är centralt. Det ger trygghet och frihet. Stolthet och respekt. Viktiga saker för att kunna leva gott tillsammans. Och det självklara: det är bara med en riktig lön som du kan mätta magar, köpa vinteroveraller och betala hyran.
Alla ska kunna leva på sin lön. Det borde vara en självklarhet i Sverige.