Jag drömmer om ett livsvänligt arbetsliv där alla får möjlighet att utvecklas och använda sin fulla potential.
Ingenstans blir detta så tydligt som i det arbete jag har bedrivit under hösten som medlem i juryn för "Visa vägen" - ett pris som delas ut av Samhall till en arbetsgivare eller eldsjäl som gjort mycket för att möjliggöra för alla att arbeta där, även personer med funktionsnedsättning.
Gemensamt för många av de ca 100 nominerade arbetsgivarna har varit att de väljer att se möjligheter istället för problem när de ska anställa.
De tittar på vad människor kan, istället för vad de inte kan. Vi behöver mer av det synsättet på hela arbetsmarknaden.
I TCO har vi sedan flera år tillbaka undersökt arbetsgivares attityd till att anställa människor med olika förmågor och år efter år kommit fram till att många arbetsgivare verkar leta efter en "superarbetskraft" som knappast finns. Man ska helst inte ha en historia av arbetslöshet eller sjukskrivning eller vara småbarnsförälder.
Bara sju av hundra arbetsgivare är positiva till att anställa sjukskrivna från annat arbete, 54 procent är negativa. Bara tolv av hundra är positiva till att anställa personer som är långtidsarbetslösa.
Men vad blir konsekvensen för hela arbetslivet om alla, genom hela livet, förväntas att alltid prestera 100 procent?
Vi inser alla att det inte kommer att fungera. Speciellt inte när diskussionen går emot att vi alla måste arbeta längre upp i åldrarna. Ska vi orka arbeta längre gäller det att vi satsar på att de anställda har bra och utvecklande arbetsvillkor på arbetsplatser där det finns plats för alla.
Vad blir konsekvensen för verksamhetsutvecklingen om alla på arbetsplatsen är stöpta i samma form - vilket utrymmet finns det då för att tänka nya tankar? Vi vet att många av våra medlemsgrupper idag saknar tid till reflektion eller till att tänka nytt på jobbet, och det gör i längden att produktiviteten inte förbättras så mycket som den skulle kunna.
Visa vägen-priset känns så viktigt för mig eftersom det visar att det går att jobba medvetet och nå just detta, att alla får plats på arbetsmarknaden och kan bidra. Och att man kan göra skillnad där man står.
Jag är mycket stolt över att ha fått vara del av det och jag hoppas verkligen att fler ser och tar efter dessa goda exempel.