När det nu äntligen blivit varmt nog för att rota fram vårjackan hittar jag också min absoluta favoritpin.
Det är en helt vanlig ”knapp” med ett fredsmärke och texten ”Alla folks frihet – hela världens fred”. För precis så enkelt (och obegripligt svårt) är det.
Alla världens folk vill leva i frihet, ha möjlighet att själva forma sina liv och sina barns framtid. Men alltför många kuvas av auktoritära ledare, dogmatisk tro eller krig och konflikt.
År 2020 kommer uppskattningsvis två tredjedelar av världens fattiga att leva i länder med pågående konflikt. Ska fattigdomen bekämpas måste alltså även konfliktlösning stå i fokus.
I den internationella biståndspolitiska debatten hörs fler och fler röster som menar att demokratiutveckling och fattigdomsbekämpning inte per automatik hör ihop. Om fokus är att bekämpa fattigdomen behöver det inte vara negativt att styret är auktoritärt.
Snarare tvärtom; ett auktoritärt styre borgar för stabilitet och stabilitet är viktigt för ekonomisk utveckling resonerar man. ”Se bara på utvecklingen i Mellanöstern efter den arabiska våren. Där har instabilitet och politiskt kaos kastat länder som Egypten in i en än djupare kris än under Mubaraks tid vid makten.”
Men vänta nu! Var det inte just autoritära styren, bristen på frihet och demokrati som fick människor att gå man ur huse för att tillsammans störta sina despotiska ledare? Att dessa sedan ersatts av andra lika odemokratiska ledare gör ju inte att svaret är att rättfärdiga det
ursprungliga odemokratiska ledarskapet.
Tvärtom. Att demokratiska strävanden möter motstånd betyder att kampen måste intensifieras. Att det demokratiska systemet utmanas av politikerförakt och misstro betyder att politiken måste komma närmare människorna. Att friheten och demokratin tas för given betyder att vi måste bli bättre på att se oss själva i andra.
Enligt FN är mer än 43 miljoner människor på flykt undan konflikt och förföljelse. Det är det högsta antalet sedan mitten av 1990-talet. Många av dessa behöver naturligtvis akut, humanitärt stöd.
Men vi får inte låta de akuta behoven hindra oss från att också orka fokusera på det långsiktiga målet. Nu mer än någonsin måste demokratistöd stå högst upp på det internationella samfundets agenda. Just därför att konfliktlösning leder till minskad fattigdom. Och demokrati är det enskilt bästa sättet att lösa konflikt.
Så när de akuta kriserna känns övermäktiga, när röster höjs som relativiserar behovet av demokrati måste vi jobba lite hårdare. Vi måste fortsätta tro på en värld där alla folk åtnjuter sin frihet och där vi uppnått drömmen om hela världens fred.