Gubben doppade en marängboll i det heta kaffet.
"Men vart tog kakan vägen", sa han.
Samma sak kan man i september säga om sommaren. När barnen och ungdomarna åter fylkas vid busshållplatsen om mornarna tycker jag att de helt nyss kom hem med examensbetyg och sommarförhoppningar.
Men det gäller att gilla läget. Myggplågan är på väg att ta slut och lingonen väntar i skogen. Plus kött för en del av jägarna. Dessutom är hösten de goda föresatsernas tid. Det är nu man ska ta itu med saker och ting. Ordning i räkenskaperna. Sorterat i källaren. Alla brev besvarade och samtliga låneböcker återlämnade till bibblan. Man gör en restart, rensar bordet, ordnar en kick off och ibland tror man nästan på sina egna föresatser.
Men jag har ingenting emot hösten. Det är en sällsynt vacker årstid, särskilt när löven brinner uppe i träden och luften är hög och klar.
Kurserna vid Brunnsvik började alltid under hösten och därför tänker jag ofta på skolan när höstfärgerna kommer. Nu läser jag att folkhögskolan sagt upp hyreskontraktet på lokalerna från nyår. Verksamheten har sedan några år drivits av ABF i en förort till Stockholm.
"Jag känner mig sorgsen för att ännu ett av monumenten över folkrörelsernas samhällsbygge under 1900-talet nu ser ut att raseras definitivt", skriver Ingvar Persson i Aftonbladets ledarblogg.
Det behövs lokaler för utbildning och eftertanke. Arbetarrörelsen borde slå vakt om Brunnsvik. Nu är man på väg att göra sig urarva på ännu ett område.
Hunden mådde definitivt inte bra. Vi körde in till djursjukhuset. I åtta timmar försökte personalen rädda Fanny men det gick inte. Att förlora ett husdjur tar en hårt. Man växer ihop. Fortfarande lyssnar jag efter hennes steg och pip.
Birger Norman skrev en gång en dikt som (fritt ur minnet) hette Jag sörjer en svårmodig schäfer och den dikten poppar upp. Den känsla av vemod han förmedlar.
Så här efteråt har jag funderat på vad utbyggnaden av djurförsäkringar inneburit för vården av sjuka djur. Nu kan man sätta in stora resurser för att rädda ett skadat eller sjukt djur. Förr kunde insatserna helt enkelt bli för dyra och många tvingades av ekonomiska skäl att avstå. Av tevereklamen framgår också att det är hård kamp om kunderna.
Men jag har en hund kvar. En allt annat än svårmodig newfoundländare från Lycksele.
För övrigt vill jag rekommendera boken Hunden av Kerstin Ekman. Man får följa en ensam hund längs blommiga skogsstigar, i kampen för att överleva.
Säpo ordnade en mycket flott personalfest med James Bond-tema. Fin mat, fina drycker, fina artister. Notan fick skattebetalarna ta. Visst ska även offentligt anställda få festa men någon måtta får det ju vara. Det sker ju en överströmning mellan det privata näringslivet och den offentliga verksamheten.
Uppenbarligen är det så att en del nya kulturer har överförts till allmänt finansierade institutioner och verksamheter. Spenderbyxorna är på.
Och uppenbarligen spelar styrelserna en mycket blygsam roll som kontrollorgan för det hela, ändå har ju styrelsen det yttersta ansvaret.
Det klassiska blir väl att man startar en ny myndighet som ska kontrollera alla andra, en myndighet som bara får representera på Sunes Mosgrill KB.
Det blir mycket rönnbär i år. Hur är det nu, är det då Ericssonaktien stiger eller ska man göra sig kvitt skogspapper?
Mitt Romney blev som väntat nominerad till republikanernas presidentkandidat. Han är med sina sextiofem år äldre än någon i den svenska regeringen. Jag hoppas förstås att Barack Obama får förtroende för ytterligare en period.
Att få en president som får aktivt stöd från den kristna högern och fanatiska abortmotståndare känns inte alls bra. Och att välja Paul Ryan till vicepresidentkandidat är helt klart en eftergift åt de mest militanta i det högerorienterade partiet.
I höst slutar också Hillary Clinton som utrikesminister, oavsett hur valet går. Hon har varit mycket framgångsrik på den posten. Det vore bättre om Bildt avgick och Hillary satt kvar.
Ha nu en fin helg i Norrbotten och njut av förhösten!