Nu ska jag berömma finansminister Anders Borg.
Det är inte så ofta som det sker i dessa spalter, så en förklaring kanske är nödvändig: Borg höll ett riktigt bra tal vid moderaternas stormöte i Göteborg nyligen.
Han gjorde det oväntade och inledde med en 20 minuter lång föreläsning om de stora förändringar i världsekonomin som nu äger rum och som även påverkar oss i Sverige. Och han hyllade till och med socialdemokratin (!).
Allt i ett engagerat och spänstigt framförande – tänk en blandning av Apple-grundaren Steve Jobs och den entusiastiske svenske hälsostatistikern Hans Rosling.
Borgs pedagogiska knep var att han drog parallellen till Sverige. Se på vår egen utveckling, sa han. Från 1870 till 1970 gick Sverige från fattigsamhälle med backstugor och nöd till utvecklat välfärdssamhälle.
”Nu har Kina på 40 år gjort samma resa som vi gjorde på 100 år. På den plats i Kina där Volvo byggt världens effektivaste lastbilsfabrik vallade man för bara tio år sedan getter”, noterade Borg.
Så sent som vid millennieskiftet betraktades Afrika som en hopplös kontinent, präglad av svält och skuldsättning. I dag är sju av världens tio snabbast växande länder afrikanska.
I Etiopien och Uganda - de länder i Afrika där fattigdomen reduceras snabbast - har BNP fördubblats på tio år. 2030 kommer det att finnas 1 miljard konsumenter på den afrikanska kontinenten.
”Det här är en enorm möjlighet för Sverige och ett gammalt och trött Europa”, konstaterade Borg.
När Anders Borg sökte förklaringar till den den svenska framgångssagan handlade det förstås mycket om marknadsekonomi, entreprenörsskap och frihandel. Men också om sammanhållning – och då gav Borg till och med socialdemokratin ett erkännande.
”Socialdemokraterna har tillsammans med arbetsmarknadens parter gjort en väldig insats för att grunda en långvarig stabilitet som är nödvändig för tillväxt.”
Och det är nästan så jag tror att jag hör fel när Borg konstaterar att inte bara marknadsekonomin bygger tillväxt utan också politiken.
”Det är inte fråga om marknad eller politik. Politiken är central, både i ledarskapet och i att ge förutsättningarna för människor att växa.”
Man kunde nästan höra hur en och annan inbiten moderat häpet drog efter andan.
Tänk om Anders Borg kunde lyfta in omvärldsperspektivet i valrörelsen i stället för detta sterila tuggande om överskottsmål.
Fast redan under andra halvan av sitt göteborgstal är Anders Borg tillbaka i vardagsretoriken igen.
Den analytiske ekonomen förvandlas till sluggande populist med slappa slängar mot Socialdemokraterna för bidrag och höjda skatter. Och noll ansvarstagande för den massarbetslöshet som blivit resultatet av moderaternas ”arbetslinje”.
Men under 20 minuter i Göteborg lyfte Anders Borg. Kanske fick vi för ett ögonblick se en glimt av vad han kan tänkas vilja göra efter den 14 september?