I lördags frågade krönikören Peter Swedenmark på denna sida om det var någon som mindes sommartorkan som rådde förra världen – den tid på året då ingenting hände, och tidningarna inte gick att fylla. Nu, menade han, fortsatte nyheterna att forsa fram under hela året som en ström utan slut.
Det har han rätt i. Men uppenbarligen finns det fortfarande ställen där sommartorkan dröjer sig kvar, och där människor i brist på bättre sysselsättning tar sig för att göra skapa där det inte finns några, och göra flera hönor av en enda fjäder.
Jag talar naturligtvis om den kristdemokratiske riksdagsledamoten Mikael Oscarssons KU-anmälning av statsminister Stefan Löfven (S) i samband med de hemligstämplade uppgifter som kan ha läckt ut i samband med Transportstyrelsens tanklösa upphandling av sin egen IT-drift.
Det Oscarsson enligt sin anmälan vill ha svar på är när infrastrukturminister Anna Johansson (S) och statsministern känt till upphandlingen och om någon av dem brustit i sin tjänsteutövning med anledning av den.
Det är naturligtvis glädjande att även kristdemokraterna bekymrar sig för rikets säkerhet. Men frågan är om Oscarssons mål med sin KU-anmälan inte snarare är att bryta den sommartorka som råder inom politiken, och plocka billiga partipolitiska poäng med någonting som egentligen är mycket allvarliga än så.
Det är en klassisk sommarsport för borgerliga politiker att när stiltje råder kasta ur sig KU-anmälningar mot statsministern på lös grund. För några år sedan var det samma visa när Stefan Löfven skulle delta i EU-nämndens möta över telefon på distans – en anmälan och några skarpa ord kostar dem ingenting, och skapar alltid någon rubrik i alla fall.
Att det inte är ett seriöst sätt att bedriva opposition bekymrar dem uppenbarligen inte. Det har vi kunnat se under vintern och våren, när de borgerliga partierna i offentligheten vädrat sina mer eller mindre världsfrånvända förslag att stoppa delar av regeringens budget utan att själva behöva ta något ansvar eller formulera ett gemensamt initiativ.
Det har varit ett spel för gallerierna – en slags fars för öppen ridå med sämre manus än den tröttaste sommarbuskis. Vi kan bara hoppas att de själva skäms lika mycket för den, som vi åskådare måste skämmas å deras vägnar redan nu.
Det hela är desto allvarligare eftersom en sådan politisk cirkus i detta fall riskerar att helt överskugga det allvarliga ämne som finns i botten av det här. Som Anna Johansson konstaterade under tisdagens pressträff är detta någonting regeringen ser mycket allvarligt på, och tillräckligt allvarligt för att Transportstyrelsens ledning ska bytas ut.
Någonting annat vore knappast möjligt. I en tid när spionaget bedrivs med datorer och när allt fler av våra viktiga uppgifter finns samlade på ett och samma ställe är det viktigare än någonsin tidigare att dessa uppgifter skyddas väl; det räcker med att se tillbaka till höstens amerikanska val och den fortfarande pågående utredningen om rysk inblandning i det för att se vilka konsekvenser släpphänt hantering av hemligstämplad information kan få.
Digitaliseringen har försäkrat våra företag och myndigheter om oanade resurser och möjligheter. Men den har också ökat riskerna att dessa utnyttjas på fel sätt eller kommer i orätta händer i samma mån. Det är en viktig debatt som vi skulle kunna och faktiskt måste ha. Synd bara att oppositionen ännu en gång underlåter att ta sitt ansvar, och hellre sätter upp en fars.