I min hemstad Östersund arrangeras varje år (dock inte i år, av uppenbara skäl) en festival som heter Storsjöyran.
2009 var en av artisterna Lady Gaga. Yran har alltid varit duktiga på att boka artister innan de slagit igenom, och Lady Gaga var en sådan bokning.
När den där kvällen väl kom då hon skulle stå på scenen på Stortorget i Östersund var Poker Face den mest spelade låten på radio och publiksiffrorna var uppe i 20 000 personer. Vilket är mycket för en liten stad i mellersta Norrland.
Mitt sextonåriga jag var inte ett fan av Lady Gaga annat än att jag tyckte hon gjorde nice musik som alltid spelades på festerna jag var på. Men den kvällen i Östersund för elva år sedan blev jag frälst. Och genom åren har hennes musik funnits med mig genom vått och torrt. Genom de mest euforiska men också de tuffaste stunderna.
Lady Gaga har lärt mig att älska mig själv även när det är svårt, att det är okej att göra fel, att bryta mot normen, att inte känna osäkerhet. Och även om den personen inte är Lady Gaga för alla, så behöver alla en sådan förebild. Jag försöker vara det, även om jag “bara” är en ledarskribent på en lokaltidning och inte har Grammys stående i bokhyllan.
Nyligen släppte Lady Gaga en ny singel, “Rain on me”, ihop med Ariana Grande. En låt som, vad jag har förstått, handlar om att det är okej att gråta och att man ändå kan dansa sig igenom de mest svåra stunder. En passande poäng att göra särskilt under just dessa tider.
Jag har inte skrivit en enda text som inte åtminstone nämnt corona under flera månader. Det är rimligt, för denna pandemi är den mest aktuella, mest omdiskuterade frågan i vår samtid. Men om ni som läser tidningen varje dag är trött på att allt handlar om corona kan ni ju bara tänka er hur det är att ha som jobb att skriva om det sex dagar i veckan.
Samtidigt står inte jag på barrikaderna i kampen mot detta virus. Jag kan jobba hemifrån. Jag är ung och frisk. Jag kämpar mer mot tristess och längtan efter att kunna resa så att jag kan hälsa på vänner och familj söderut, än vad jag faktiskt kämpar för min egen hälsas skull.
Det är en lyx. Men att påminna sig själv om att man faktiskt har tur hjälper inte alla gånger när ens liv ändå påverkas på ett sätt eller ett annat, och det har det gjort för varenda person på planeten sedan denna pandemi bröt ut.
Jag har flera gånger påmint om att uthållighet är viktigt nu. Att vi inte släpper alla tyglar bara för att solen kikar fram eller för att vi redan levt med restriktioner i flera månader och därför är lite less.
Uthållighet är vad som kommer att göra att Sverige klarar den här krisen, och för att klara av att vara uthållig krävs det ljusglimtar i tillvaron.
Att Lady Gaga då släpper en ny låt är det som får mig att blicka framåt. Att dansa mig igenom gråten. Och jag hoppas att alla kan finna en sådan sak, oavsett om det är en ny rolig serie på TV eller att planera en resa eller aktivitet man tänker göra när allt detta är över.
Ibland är dessa ljusglimtar förstås svåra att finna, och då kan det hjälpa att veta att andra känner likadant.
Mina vänner och jag ses över FaceTime och jag vill längta till nästa gång vi står på Stortorget i Östersund ihop som vi gjort vartenda år sedan vi var sexton, men jag vet att det kan dröja.
Så vi dansar på köksgolven hemma tillsvidare, och sedan möts vi dansades i vimlet när krisen är förbi.