Jag spelade fotboll i sju år. På kvällarna efter träningarna fortsatte vi spela, och drömde om att bli som Henrik Larsson. Vi tränade fintar och skott. Jonas sköt hårdast. När vi tränade straffar ville ingen stå i mål när han skulle skjuta. På sommaren åkte jag på läger. Vi tränade flera gånger per dag, på kvällarna åt vi godis. De mest seriösa åt dock bara frukt. På min tröja stod det Henrik Larsson.
”Vart ska ni bli proffs då hade ni tänkt?” frågade en kille på lägret när vi pratade om att bli proffs. Tjejer kan inte jobba som fotbollsproffs, menade han. Jag var tyst, men en tjej som spelade i samma lag som jag sa åt honom att han hade fel. Visst kan tjejer bli proffs, sa vi till varandra. På kvällen sa vi det istället med ett frågetecken, ”visst kan tjejer bli proffs?”. Ett år vann mitt fotbollslag alla matcher i serien. Vi vann Storsjöcupen. På segerbilden skrattar vi. I våra huvuden var det såhär det kändes att vara Henrik Larsson. Det är såhär det är att vara proffs.
En kompis pappa var väldigt intresserad av fotboll. Han kunde allt om de bästa fotbollsspelarna. Både kvinnliga och manliga. Jag var mycket imponerad av detta. Några månader efter det där träningslägret skulle mitt lag åka iväg på Gothia kupp. 16 stycken skulle få åka, men vi var 18 i laget. De bästa fick åka, så jag och en annan tjej fick stanna hemma.
Det blev inte så kul då, att gå iväg på träningarna. Jag mailade en tränare och sa att jag inte tyckte det var snällt. Jag minns inte vilket svar jag fick, bara att jag slutade gå på träningarna. Efter ett tag slutade jag helt och gav min tröja där det stod Henrik Larsson på ryggen till min systerson. Mina bästa vänner fortsatte.
De fick konstigare träningstider, 22 en fredagskväll. Till sist sa man att träningstiderna skulle delas så att inte killarnas lag fick de bästa tiderna.
Nu har fotbolls-EM för damer startat. Någon skrev om det första officiella EM för damer 1984. Att planen var som en leråker, och om Pia Sundhage som gjorde segermålet.
Nu är mycket annorlunda. Men när Fifa förra året gick ut med att de står för fotbollsspelarnas försäkringar när de lånas ut till landslagen gällde det bara männen.
Trots det: media och biljetter och proffs, intresset har ökat. Fler håller tummarna, fler hejar på. Många har kämpat hårt för det. På lokal nivå har föräldrar bråkat om träningstiderna. Om att få in nyheter om vinster i tidningarna. Att träna hårdare, bli bättre. Allt för att det aldrig ska finnas något frågetecken i slutet av meningen ”tjejer kan bli proffs”.