Det är ett historiskt valår. Aldrig tidigare har över en miljon personer som har rätt att rösta varit födda utanför Sverige.
Det finns två saker som utmärker gruppen utrikes födda när det gäller röstandet. Den röstar mindre och rödare än resten av väljarkåren.
Enligt siffror från SVT:s vallokalundersökning från valet 2018 var stödet för S 38 procent inom gruppen. Det är tio procentenheter högre än partiets totala siffra i valet.
Valdeltagandet i gruppen var 74 procent. I hela riket låg valdeltagandet på drygt 87 procent.
"Ju fler som har jobb, ju fler som tjänar bra, ju fler som går i skolan, desto fler röstar också", säger migrations- och integrationsminister Anders Ygeman (P4 1/6).
Det faktum att valdeltagandet i socialt utsatta områden är särskilt lågt bekräftar ministerns slutsats. Konkurrensen om väljarna som bor i dessa områden är dock inte särskilt hög.
Fredrik Furtenbach, politisk kommentator på Sveriges Radio, omnämner gruppen som ”högt hängande frukt” när det gäller valkampanjande (P1 31/5). Skälet är att gruppen är svår att nå.
Om inte de etablerade partiernas valstrateger anser att det är värt besväret att nå ut finns det andra som tar platsen. Det nystartade partiet Nyans, ett parti som vill värna muslimers och andra minoriteters intressen, har en uttalad ambition att nå dem som inte vanligtvis röstar (DN 8/5).
Enligt SSU:s förbundssekreterare Diyar Cicek cementerar partiets förslag på politik segregationen i stället för att motverka den (Expressen 7/5).
"Sverige kommer inte att ändras, det kommer alltid vara så här", säger 21-åriga Sara som bor i stadsdelen Biskopsgården i Göteborg (P1 31/5).
Där Sara bor låg valdeltagandet på 56 procent i valet 2018. Hon är uppgiven och upprörd över segregationen och tveksam till om hon kommer att rösta i årets val.
Valdeltagandet är ett mått på social integration, enligt statsvetenskapsprofessorn Henrik Ekengren Oskarsson (P1 31/5). I takt med att människor etableras i samhället blir de mer benägna att gå till valurnan.
Vad som kommer först av etablering i samhället och känslan av hopp om att politik kan leda till förändring är vår tids hönan och ägget-dilemma.
Därför måste politikerna fokusera både på att få de nya personerna i vallängden att etableras i samhället och att ge dem hopp om att deras röster kan leda till förändring.
Det handlar inte bara om att vinna val. Lika viktig är strävan efter ett mer sammanhållet samhälle.