När internet var nytt visste vi inte hur man skulle använda det. Det är bara att titta på pinsamma statusuppdateringar man själv skrivit för tio år sedan och som man ibland får upp som ”minne”. 

Jag tar alltid genast bort den gamla texten för att jag inte vill att den ska ligga kvar och skvalpa på nätet.

Våra digitala avtryck finns smetade över hela internet. Det finns bilder, videor, texter av mig från det att jag var runt 16. Det må vara hänt ändå. Det kan vara pinsamt men jag vet att jag aldrig gjort eller sagt något dumt eller elakt. Det jag skäms över är väl kanske snarare mitt språk, och bilderna från den där gången när jag fick för mig att färga håret rött.

Men nu för tiden är mitt tips, till de som kanske ännu inte inser att allt vi gör på internet lämnar spår, att tänka sig att man istället för att skriva det på internet skulle stå med en skylt på torget. Det är nämligen samma sak. Du ska kunna stå för ditt budskap i alla lägen.

I oktober kom nyheten att en svensk debattör som bland annat tidigare varit sommarpratare och utsedd till årets svensk 2019, uttryckt hatiska kommentarer på internet. Han ska bland annat hånat judar, kvinnor, och homosexuella. Hans försvar? ”Jag var ung då”. Vid tiden för dessa kommentarer var han runt 30 år.

Jag är vuxen men uppenbarligen med hans måttstock är jag ung ett tag till. Jag kan skämmas över att jag skrivit en töntig status på Facebook för tio år sedan, men självklart har jag aldrig uttryckt mig som han gjort. 

Det är oförsvarbart i alla sammanhang, men det är alltid väldigt typiskt att skylla på ungdomen. Att man gjorde den där dumma grejen för att man var ung och dum, inte visste bättre, och så vidare.

Greta Thunberg är ung. Malala Yousafzai är ung. Emma Gonzales är ung. Dessa ungdomar ägnar sig åt att bekämpa klimathotet, engagera sig för världens flickors rätt utbildning, och göra motstånd mot USA:s alldeles för fria vapenlagar. Och de har miljontals följare som, liksom dem, är unga. 

De använder internet för att organisera sig för en bättre värld.

På många sätt tror jag att unga är bättre på att bete sig på internet, även i det lilla. Detta eftersom de vuxit upp med det. 

Unga människor förstår att skriva något på internet är detsamma som att stå med en skylt på torget. Ibland är det till och med kraftfullare.

Samtidigt finns en idé bland vuxna att det är internets fel att unga människor utsätts för mobbing. Som om mobbing inte förekom innan internet, och som om vuxna aldrig beter sig illa på nätet. 

Debattören som klämde ur sig judehat är ett bra exempel på det. Men just eftersom internet är så fyllt av hatfulla kommentarer är det viktigt att skydda unga från detta.

Jag är glad att sociala medier så som Facebook och Instagram inte började dyka upp förrän jag gick i gymnasiet. Det har skyddat mig från att publicera saker i ännu yngre ålder, eller att mina föräldrar skulle lagt upp en bebisbild på mig med köttfärssås över halva ansiktet som de oskyldigt bara ville dela med sig till sina kompisar av, men som jag senare hade tyckt varit så himla pinsamt.

Men det har också skyddat mig från kommentarer om mitt eller andras utseende, det har skyddat mig från att se folk uttrycka sig hatiskt mot olika grupper, och det har skyddat mig från att se på elakheter som något som är helt normalt.

I glappet mellan äldre vuxna, som inte förstår att den du är på internet är samma som den du är i verkliga livet, och barn som ser hur vuxna gör och beter sig, skapas en ny acceptans för elakheter. 

Det är därför det är så viktigt med nätvett. Och det är därför ”Jag var ung då” är världens sämsta ursäkt för hur man betett sig.