"Vi är två armar på samma kropp. Vi är arbetarrörelsen – tillsammans. Integrerade i varandra.”
Så beskrev LO:s ordförande Susanna Gideonsson det facklig-politiska samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna när hon talade på S-kongressen i Göteborg i höstas.
Det är en bra beskrivning av de historiska och ideologiska banden mellan fackföreningsrörelsen och partiet.
De två "armarna" gör olika saker och har olika roller. Facket kan alltid driva på för sina medlemmars intressen, medan partiet ständigt måste ta hänsyn till ekonomiska och parlamentariska realiteter.
Det finns dock en gemensam värdegrund – en kropp med både hjärta och hjärna – som förenar dessa bägge armar.
Historiskt har detta samarbete betytt oerhört mycket för att förbättra villkoren för vanligt folk. Reformistiskt – stegvis – har samhället förbättrats.
Exemplen är många: Lagen om åtta timmars arbetsdag 1919. Lagstadgad semester 1938 (plus en successiv utbyggnad av antalet semesterveckor). Beslutet om allmän sjukförsäkring 1955. Rätten till betald föräldraledighet 1974. Alla arbetslivsreformer under 1970-talet. Skrotandet av Lex Laval 2017. Plus en massa annat.
Men facklig-politisk samverkan handlar inte bara om arbetarrörelsens stolta historia och gamla landvinningar. Det har i allra högsta grad aktualitet även i det moderna Sverige.
En som kan berätta mycket om det är Besim Matoshi, som är fackligt-politiskt ansvarig hos fackförbundet IF Metall och deltog vid Norrbottensavdelningens årsmöte i regionhuset i Luleå under onsdagen.
När jag får en pratstund med honom i Fackföreningarnas Hus på Nygatan 3 beskriver Matoshi betydelsen av Stefan Löfven (S) var regeringschef när pandemin drabbade Sverige och världen i början av 2020.
"För oss som förbund var det viktigt att det fanns en statsminister som förstod industrins och arbetarnas villkor", säger han.
Han pekar på betydelsen av att Stefan Löfven och den S-ledda regeringen hade etablerat ett nytt system för korttidspermitteringar redan innan covid-19 slog till.
"De många varslen som kom ledde inte till arbetslöshet och att människor slogs ut. Industrin kunde behålla personal när den fick möjlighet att korttidspermittera. Nu går svensk industri också bra igen. Den tar marknadsandelar tack vare att den inte förlorade en massa folk under pandemin", säger Matoshi.
Det är motsatsen till vad som skedde under finanskrisen 2008-2009. Massor av industrijobb fick förlorade på grund av att Sverige saknade ett väl fungerande system för korttidspermitteringar och hade en borgerlig regering som negligerade kraven från IF Metall.
Kort sagt: Det gör skillnad för industrin och industriarbetarna vem som styr.
Ett annat exempel är det nya omställningsstudiestödet som ligger helt i linje med de fackliga kraven.
IF Metalls ordförande Marie Nilsson har beskrivit det som "den största reform som den här regeringen levererat".
Vanliga arbetare och tjänstemän får bättre ekonomiska villkor för att vidareutbildning och omskolning, vilket skapar en ökad trygghet i ett läge när arbetslivet förändras snabbt, automatiseras, digitaliseras och robotiseras.
Inför höstens val har IF Metall presenterat en lista med fyra övergripande krav som är särskilt viktiga för förbundets cirka 313 000 medlemmar.
1. Bättre pensioner.
2. En mänskligare sjukförsäkring.
3. En rättvis klimatomställning.
4. Ingen ska behöva dö på grund av sitt jobb.
Under varje rubrik finns sedan ett antal detaljkrav specificerade. Besim Matoshi tar sjukförsäkringen som exempel.
"Sjukförsäkringen har förbättrats. Men det finns fortfarande problem. Det är en paradox att man kan vara för frisk för sjukpenning och för sjuk för att jobba. Så kan det inte fungera. Vi behöver stärka läkarintygens värde och ändra direktiven till Försäkringskassan", säger han.
Det säger också något om vikten av att IF Metall, Kommunal, Handels, Seko, Byggnads och andra fackliga organisationer engagerar sig inför höstens val och gör sina röster hörda i den politiska debatten. Motsatsen vore närmast ett fackligt tjänstefel.
Från högerhåll sägs ofta att facket inte ska lägga sig i politiken och att LO borde klippa banden till Socialdemokraterna. Men villkoren för arbetare och tjänstemän avgörs inte bara vid förhandlingar med arbetsgivarna.
Det spelar även roll vilka beslut som riksdag och regering fattar om A-kassa, sjukförsäkring, pensioner, arbetsmiljölagstiftning och annat. Eller hur kommuner och regioner sköter skolor, äldreomsorg, sjukvård, kollektivtrafik och andra frågor.
Det är inte precis ointressant för vanliga löntagares vardag och verklighet om det är Magdalena Andersson (S) eller Ulf Kristersson (M) som håller i styråran.