Under onsdagen rapporterade Dagens Nyheter att detaljhandelsjätten Amazon förbereder sitt inträde på den svenska marknaden.

Samma dag förhördes de verkställande direktörerna för teknikbolagen Apple, Facebook, Amazon och Google i den amerikanska kongressens justitieutskott. Formellt gällde utfrågningen konkurrensfrågor, men bolagens särställning på marknaden är bara en del av det som i själva verket står på spel.  

Den spekulativt lagde skulle kunna roa sig med att ställa frågan på vilken sida om gången som mest makt egentligen är församlad – är det på de folkvalda, lagstiftande politikernas sida, eller på de verkställande direktörernas?

Svaret är enkelt. USA må vara världens mäktigaste land, och dess politiker representanter för världens äldsta fungerande demokrati – men deras inflytande bleknar vid sidan om det som de stora teknikbolagen skulle kunna utöva.  

De arbetar inte så i dagsläget – men det skulle vara en smal sak för dem att blockera den politiska framtiden för var och en av de politiker som har uppgiften att fråga ut dem; de sociala medierna har under de senaste åren visat sig kunna ha ett nästan omätbart inflytande på opinioner och valresultat.

Det märktes i det amerikanska presidentvalet 2016 – det avgjordes inte av tv-rutans debatter eller dörrknackning, utan genom att läsa av och kanalisera engagemanget på sociala medier.  

I det fallet finns rikligt med bevis på att de sociala medierna utsattes för en aktiv och medveten manipulation från rysk underrättelsetjänst – och detta är enbart den yttersta spetsen på det isberg av förändring som digitaliseringen av vår politiska och vardagliga tillvaro har fört med sig.  

Pressa mig, och jag skulle ändå inte kunna hitta någon del av mitt liv och min vardag som har förblivit opåverkad av det enkla faktumet att jag idag har en mobiltelefon och en dator med tillgång till internet.  Den utvecklingen har gått så fort att ingen av oss ännu har förstått dess konsekvenser. För femton år sedan hade ingen hört namnet ”Facebook” – nu vore det omöjligt att beskriva vårt samhälle utan det.  

En så halsbrytande utvecklingstakt gör det svårt för etablerade institutioner att hänga med. De pressetiska reglerna, vår skattelagstiftning och våra demokratiska normer är utformade efter och utrustade för att hantera en omvärld som inte längre existerar – och det sätter särskilt ett litet land som Sverige i en knepig situation.  

För medan den amerikanska kongressen har mandatet att kalla in dessa verkställande direktörer på förhör, saknar vi nästan helt möjligheten att hålla dem ansvariga för hur den infrastruktur som de tillhandahåller används.  

Det är lätt – och rätt – att peka finger åt auktoritära regimer som söker begränsa befolkningens tillgång till sociala medier – men faktum är att de står inför ett problem som när allt kommer omkring inte är särskilt olikt vårt eget. Digitaliseringen av samhället utgör nämligen en av de svåraste utmaningarna hittills för vårt politiska system.  

Det är mindre än hundra dagar kvar till det amerikanska presidentvalet. Om det kommer många att skriva, och ännu fler att våndas. Frågan är dock om vi inte också borde kasta ett öga på den utredningen av teknikbolagens makt – och ställa oss frågan hur vi ska hantera en dramatisk utveckling som vi bara har börjat skönja konsekvenserna av.