I ett tal 1975 hyllade Olof Palme valstugorna. Han beskrev dem som ”dessa den svenska sågverksindustrins kuttersmycken”.
Numera talas inte så mycket om valstugornas betydelse för demokratin och för att skapa kontakt mellan väljare och valda. Mycket av dagens politiska kommunikation kretsar kring Facebook, Twitter, Instagram och andra så kallade sociala medier.
Men valstugorna är inte helt passé. Till exempel har Socialdemokraterna i Luleå under ett par veckor haft en bemannad valstuga på Storgatan för att informera om kyrkovalet. Där har de som passerat förbi kunnat byta några ord med förtroendevalda i Svenska kyrkan.
Sådana direktkontakter har ett stort demokratiskt värde. Internet och valbroschyrer i all ära, men det personliga mötet mellan människor har en helt annan kvalitet.
Förhoppningsvis medverkar valstugan och andra typer av aktiviteter också till att människor nu får upp ögonen för kyrkovalet och förstår att deras röster är viktiga.
Det är svårt att skapa samma intresse runt kyrkovalet som ett riksdags- eller EU-val. Men det är verkligen inte utan betydelse hur kyrkan sköts.
Svenska kyrkan är inte vilken frimärksklubb som helst. Svenska kyrkan är en central samhällsinstitution som finns representerad i alla delar av vårt land. Även i många mindre byar och samhällen finns kyrkan som en samlande kraft.
Visserligen är det få svenskar som går i kyrkan regelbundet. I vissa viktiga livsskeden spelar dock kyrkan en central roll för de flesta svenskar. Det kan handla om dop, bröllop och begravningar men också om kyrkans roll som tröst och stöd vid allvarliga olyckor eller nedläggning av arbetsplatser.
Därför påverkar det inte bara de mest trogna gudstjänstbesökarna utan alla 5,8 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan hur denna verksamhet sköts och utvecklas.
Till detta ska läggas de enorma förmögenheterna i Svenska kyrkan. Kyrkobyggnaderna – det finns cirka 3 700 i hela landet – rymmer konst, arkitektur och musiktraditioner av oskattbara värden.
Dessutom är kyrkan en av landets absolut största skogsägare. Skogarna finns från Karesuando i norr till Skurup i söder. Den sammanlagda arealen uppgår till nästan 400 000 hektar!
Det är ingen struntsak vem eller vilka som ska hantera allt detta.
Tag bara en sådan sak som villkoren för dem som jobbar i kyrkans skogar. Nyligen avslöjade Dagens Nyheter att polska skogsarbetare får urusla löner för att sätta plant på marker som ägs av Uppsala stift. Deras villkor var långt under svensk kollektivavtalsstandard.
Det visar betydelsen av att det finns förtroendevalda som står upp för kollektivavtal och vettiga arbetsvillkor såväl för kyrkans egna anställda som för dem som levererar varor och tjänster till kyrkan. Som stor aktör och arbetsgivare har Svenska kyrkan extra mycket ansvar för att motverka lönedumpning och att människor utnyttjas som billig arbetskraft.
Det är också skälet till att Kommunalarbetarförbundet är engagerat i kyrkovalrörelsen och uppmanar alla sin medlemmar att rösta.
"Nästan 6 000 av medlemmarna i Kommunal är anställda av Svenska kyrkan. Genom valet har vi möjlighet att påverka deras arbetsvillkor. Det handlar om deras möjlighet att få en bättre arbetsmiljö. Exempelvis mer kompetensutveckling, bättre ledarskap och arbete mot diskriminering", skriver helt riktigt fackförbundet på sin hemsida.
Kort sagt: Det spelar roll att det är människor med hjärtat på rätta stället och en schysst människosyn som tar plats i kyrkopolitiken.
Låt oss slippa att Svenska kyrkan blir ett tillhåll för konservativa perukstockar och reaktionära mörkermän.