Elisabeth Svantesson, Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson, är en oppositionspolitiker med hög svansföring. Gång på gång anklagar hon S-regeringen för att bedriva en jobbpolitik som är misslyckad alternativt för passiv.
Men arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) sitter inte med armarna i kors. Hon och regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att möta coronakrisen och de senaste årens nedgång på arbetsmarknaden. Mellan 2020 och 2021 förstärktes anslaget för arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor med 10 miljarder kr.
Det handlar om bland annat en miljard kr mer till Arbetsförmedlingen för att den möta den ökande arbetslösheten under pandemin och för att säkerställa en lokal närvaro och god service i landet. Dessutom satsas ytterligare två miljarder kr för att öka antalet deltagare inom arbetsmarknadsutbildningen och för att skapa fler så kallade matchningstjänster, extratjänster och introduktionsjobb.
Därutöver har ju regeringen även etablerat en ny form av korttidspermitteringar för att hålla nere arbetslösheten under krisen. Totalt har 595 829 anställda beviljats stödet sedan covid-19 drabbade landet.
Nu kan vi också se att arbetslösheten börjar vika nedåt. Arbetslösheten sjunker stadigt och ligger nu lägre än innan pandemin, visar Arbetsförmedlingens månadssiffror.
Det betyder inte att det saknas problem. Det finns fortfarande en stor grupp långtidsarbetslösa – ungefär 180 000 personer. Det handlar om människor som hade svårt att hävda sig på arbetsmarknaden redan före coronakrisen och som kommer att ha det tufft även i fortsättningen.
Därför kommer det att krävas fortsatt hög aktivitet och ytterligare insatser i arbetsmarknadspolitiken även efter pandemin. Något som jag underströk på NSD:s ledarsida 5 januari.
Det behövs fler extratjänster, statliga beredskapsarbeten, gröna jobb, lönebidragsanställningar och liknande lösningar. Många behöver en subventionerad anställning för att de ska få in en fot i arbetslivet.
I riksdagen har även Eva Nordmark varit tydlig med att hon är stolt över det som gjorts men på intet sätt är nöjd. Hon har pekat på att den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan behöver förnyas och utvecklas.
"Verktygen behöver bli mer effektiva och träffsäkra för att människor i hela vårt avlånga land ska få rätt stöd för att komma närmare arbetsmarknaden och i arbete", sa hon i ett replikskifte med Moderaternas företrädare 9 mars 2021.
Under våren kommer Arbetsmarknadsdepartementet och regeringen också att lägga flera nya propositioner på riksdagens bord.
Det ska ställas mot hur jobbpolitiken hanterades under Elisabeth Svantessons egen tid som arbetsmarknadsminister. Som arbetsmarknadsminister under åren 2013 och 2014 la Svantesson exakt noll propositioner på riksdagens bord, trots att arbetslösheten uppgick till närmare 400 000 personer i början av 2014.
Arbetsmarknadsutskottet tvingades ställa in möten eftersom det inte fanns några regeringsförslag att diskutera och behandla!
Denna passivitet var i och för sig i linje med högerpartiets marknadsliberala filosofi. Marknaden ska ju fixa jobben. Staten ska inte bry sig så mycket.
Problemet är bara att denna låt-gå-politik inte funkar i verkligheten. Den är ingen hjälp för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden och behöver samhällets stöd för att få någon form av meningsfull sysselsättning.
Därför finns också skäl att detta valår påminna om vad Elisabeth Svantesson gjorde – eller snarare: inte gjorde – under sin egen tid som minister. Det var ingen bra politik.