Staten har abdikerat
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Statens roll tonas ned och ansvaret överlåts i praktiken till enskilda regioner och kommuner", skrev han och S-distriktets ordförande Karin Åström i en debattartikel i NSD 13 augusti.
I och för sig är det en vacker tanke att decentralisera ansvar och befogenheter. Men det är ingen klok regionalpolitik att säga att regionerna får klara sig själva bäst de kan. En sådan låt-gå-politik leder bara till växande regionala klyftor, vilket vi tydligt kan se i SCB:s befolkningsstatistik
Stockholmsregionen ökade förra året sin befolkning med nära 32 000 personer medan många andra län - däribland Norrbotten - minskade. Befolkningstalet i Norrbotten ligger nu under 250 00 invånare. Många kommuner, som är drabbade av hög arbetslöshet och befolkningsminskning, är hårt trängda.
"Nu måste staten återigen ta ett huvudansvar för den regionala utvecklingen", framhåller Hultqvist.
Helt rätt. Staten kan inte abdikera från regionalpolitiken. Statens beslut påverkar vardagen i hela Sverige.
Just nu upplever vi en centraliseringsvåg i nästan all statlig verksamhet. Arbetsförmedlingen, försäkringskassan, tullen, skatteverket och andra statliga verk och myndigheter är föremål för stora besparingar och rationaliseringar. Verksamheten koncentreras till färre orter och enheter. Det blir minskad närvaro och färre statliga jobb i många småkommuner.
Eller tag diskussionen om att centralisera universitetsutbildningen i landet. Högskoleverkets chef Anders Flodström har snackat om att det finns för många högskolor och universitet i Sverige.
Eller betänk statliga Banverkets och Vägverkets prioriteringar i infrastrukturpolitiken. Det är beslut som kan vara helt avgörande för hur enskilda regioner utvecklas.
Annorlunda uttryckt: Det går inte att tänka bort statens roll i regionalpolitiken, som marknadsliberalerna vill.
Det betyder självfallet inte att det ska sitta ett statlig centralkommando i Stockholm och styra utvecklingen i detalj i Kiruna eller Kalix. Kommandoekonomi är ingen lösning. Men den som diskuterar regional utveckling kan aldrig bortse från att besluten i statliga verk och myndigheter, liksom regering och riksdag, påverkar hela vårt avlånga land.
Tag bara en sådan sak som Vägverkets beslut om tjälsäkring av vägar. Underhållet av grus- och skogsbilvägar i Tornedalen och inlandet är viktigt för att skogsindustrin ska få fram råvara, liksom för möjligheterna att utveckla turist- och besöksnäringen.
Regionalpolitik handlar med andra ord inte om att bedriva nödhjälpspolitik för fattiga kusiner från landet. Regionalpolitik handlar om att ta tillvara tillväxtmöjligheterna som finns i hela landet.
Det är bra för hela Sverige om det finns tillväxt och företag som växer och spirar även i Tornedalen, Malmfälten och Norrlands inland. All tilllväxt kan - och bör - inte ske på Stureplan i Stockholm.