För andra året i rad ökar den fackliga anslutningen i Sverige. I dag är 62 procent av arbetarna och 74 procent av tjänstemännen medlemmar i ett fackförbund. Jämfört med 60 procent respektive 72 procent 2019.
Det framgår av tankesmedjan Arena Idés årliga rapport om den fackliga organiseringen.
Det är siffror som är glädjande för alla som delar fackföreningsrörelsens grundvärderingar. Men utvecklingen borde även välkomnas av alla seriösa företagare och arbetsgivarrepresentanter.
En stark och ansvarskännande fackföreningsrörelse medverkar till att göra Sverige till ett stabilare, bättre och mer jämlikt samhälle.
Statistiken över antalet konfliktdagar är talande. Sverige, som har högst facklig organisationsgrad av samtliga nordiska länder, har få förlorade arbetsdagar på grund av arbetsmarknadskonflikter.
Under åren 2007-2018 tappade Sverige i genomsnitt bara 17 161 arbetsdagar per år på grund av strejker och lockouter. I Finland var siffran 90 177 dagar. För Norge och Danmark var siffrorna 109 246 respektive hela 253 300 dagar per år.
Det är ett gott betyg åt den svenska förhandlingsmodellen. Den levererar fred och ordnade förhållande på arbetsmarknaden, vilket är bra för oss alla, inklusive näringslivet.
Samtidigt har detta system under lång tid gett rejäla reallönelyft för både arbetare och tjänstemän. Totalt har reallönerna stigit med cirka 69 procent mellan 1995 och 2020.
Det återstår nu att se hur mycket av den ökade fackliga organisationsgraden som hänger ihop coronakrisen.
Före covid-19 hade facket upplevt en trendmässig nedgång sedan 1990-talet. (Toppåret 1993 var hela 85 procent av löntagarna med i facket.) När pandemin drabbade Sverige återvände dock många till de trygga fackliga utposterna. En växande skara, som såg farorna för sitt jobb och sin privatekonomi, gick med i facket och A-kassan.
Risken är att många av dem väljer att lämna när pandemin nu är på väg att ebba ut och arbetslösheten minskar.
Därför väntar hårt arbete för alla fackligt förtroendevalda under kommande år. Det gäller att ständigt agitera och påminna om att det finns ett värde att vara med i facket även när det inte är kris och elände i samhället.
Starka fack medverkar till att produktionsresultatet kommer fler till del och att de sociala klyftorna blir mindre. Facklig styrka – mätt antingen som facklig anslutningsgrad eller täckningen för kollektivavtal – står i samband med en större ekonomisk jämlikhet. De sociala klyftorna är mindre i länder där många är med i facket.
Den som vill fördjupa sig i ämnet och få en internationell forskningsöversikt kan själv studera LO-rapporten "Facklig organisering och ekonomisk jämlikhet" som kom häromåret.