Under helgen samlas Socialdemokraterna i Norrbotten till distriktskongress i Piteå för att lägga fast kursen inför höstens val.
Ombuden kan dessutom glädja sig åt att det för närvarande är väldigt uppåt för den socialdemokratiska ungdomsverksamheten i länet.
SSU värvar medlemmar, bildar klubbar, ordnar kurser och har vind i seglen. Det ser bra ut med återväxten.
SSU-distriktets ordförande Samuel Pettersson, 20, och distriktsombudsmannen Oskar Leinonen, 23, berättar att det nu finns SSU-klubbar i sex av länets fjorton kommuner – Luleå, Piteå, Kiruna, Kalix, Gällivare och Älvsbyn – samt medlemmar i samtliga kommuner.
De ser även förutsättningar att bilda lokalföreningar på fler ställen.
"När vi besökte Boden värvade vi 37 nya medlemmar. Där finns det goda möjligheter att få igång en ny klubb. Även i Haparanda, där vi har ett bra samarbete med den lokala S-politikern Nina Waara, finns bra grund för att kunna starta en ny klubb", berättar SSU-duon när jag träffar dem i ungdomsförbundets lokal på Hermelinsgatan i Luleå.
Just nu reser de även flitigt i Norrbotten för att övertyga fler unga att engagera sig politiskt.
Under vintern har de besökt Jokkmokk, Arjeplog, Gällivare och flera andra kommuner. Inom kort blir det dessutom en sväng till Pajala.
Pettersson och Leinonen upplever dock ett allvarligt bekymmer.
"Vi har stora svårigheter att komma in på skolorna. Många skolledare sätter stopp för politiska besök", berättar Petterson.
"Det är ett demokratiskt problem. Vi vet ju redan att allt färre engagerar sig politiskt i Sverige. Hur ska vi kunna få bra politiker i framtiden om vi inte kan erbjuda ungdomar kontakt med politiken och möjlighet att organisera sig?", säger Leinonen.
SSU:arna har därför en tydlig uppmaning till alla rektorer och lokala skolledare.
"Öppna skolorna för samtliga riksdagspartier och deras ungdomsförbund! Det måste bli lättare att få kontakt med ungdomar för att prata politik", säger Samuel Pettersson.
Jämfört med min egen tid som SSU-aktiv på 1980-talet är situationen idag en klar försämring. Då fick SSU och andra politiska ungdomsförbund ofta komma in i klassrummen för att snacka direkt med högstadie- eller gymnasieelever.
Det var aldrig problem med att ställa upp ett bokbord i skolans samlingsrum eller en korridor för att få prata med eleverna när de hade rast.
Av Pettersson och Leinonen förstår jag dock att möjligheterna till den typen av aktiviteter numera är starkt begränsade.
Det är olyckligt. Skolan har ett viktigt demokratiskt uppdrag för att ge kunskap om demokratin och yttrandefriheten, om hur det politiska systemet fungerar och vad de olika partierna står för.
Självfallet ska skolorna själva svara för all undervisning. Men det skadar inte att undervisningen kompletteras med besök från ungdomsförbunden – att eleverna får möta politiskt engagerade ungdomar, som själva berättar om sina partiers idéer och värderingar.
Rimligen har det ett demokratiskt värde att fler ungdomar på det sättet får en direktkontakt med politiken och att fler upptäcker att politiker inte är en sorts exotiska djur utan faktiskt vanliga människor av kött och blod.
Jag hoppas därför att skolorna runtom i Norrbotten tänker om och hörsammar kravet från SSU och övriga ungdomsförbund.
Skolledningarna borde välkomna ungdomsförbunden och medverka till att det talas mer om politik och samhällsfrågor bland deras elever.
Det är ingen förlust för vare sig skolväsendet eller demokratin i Sverige om fler ungdomar engagerar sig och blir politiskt aktiva.