Visst kan debatter kring språkfrågor ibland kännas som navelskådning – icke relevant i en tid med klimathot, krig, fattigdom och allt annat elände. Men då glömmer en att språk är verklig makt.
Det är ingen slump att Putins gäng kallar kriget mot Ukraina för en fredsbevarande insats. Det är ett aktivt sätt att försöka ta makten över folks tankar.
För att ta ett positivt exempel: FI införde begreppet hen i den kommunala arbetsordningen i Kiruna kommun. Det är en politisk markering kring jämställdhet – att människa inte är lika med man.
Det må tyckas vara en parentes, men är viktigt i det långa perspektivet för att få till ett inkluderande språk och kan bidra till ett jämlikare samhälle i förlängningen.
Språket är laddat med värderingar och innan vi talar har vi tänkt: språket är således en markör för ens idéer, tankar och värderingar. Det är till exempelvis en stor skillnad mellan fraserna att ”mänskligheten står inför en klimatkatastrof” jämfört med att ”mänskligheten står inför en klimatutmaning”.
Den sistnämnda är en förskönade beskrivning som inte pekar på det allvarliga läget, utan ger utrymme för att blunda, slippa ta ansvar och leva på som vanligt. En utmaning brukar ju gå att lösa, på något sätt. En klimatkatastrof å sin sida manar till handling och genomgripande förändring och det nu och av alla.
Språk är politik. Borgerligheten gillar att tala om bidragsberoende när människor får pengar från Försäkringskassan vid till exempelvis långvarig sjukdom.
Att det är en försäkring för att trygga människor i olika faser i livet är inte en gångbar ingång för dem som vurmar för sänkta skatter. Det ska som bekant löna sig att arbeta enligt borgarblocket.
Baksidan – att det i sin tur innebär att det ska vara dyrt att vara sjuk eller arbetslös och att det kan leda till ekonomisk stress och potentiell fattigdom lyfts inte fram.
Så här kan en hålla på att analysera språket och på så vis se de politiska strömningarna ur flera olika perspektiv.
Tidningen Arbetets ledarskribent Martin Klepke skrev en intressant text kring ämnet språk och makt i ledaren ”Ordet funktionsvariation döljer orättvisan” (20220517).
Han pekade på att ordet variation innebär att samhället kan friskriva sig från ansvar. Alla har vi ju variationer utan att det per automatik innebär sämre förutsättningar för ett värdigt liv.
Martin Klepke kopplade ihop begreppet variation till människors inkomster. Arbetarrörelsen har aldrig gått i kamp för att fattiga och rika ska acceptera en ”inkomstvariation” och vara nöjda med det. Istället har arbetare organiserat sig för att arbeta för rättvisa löner och ökad jämlikhet.
Klepke argumenterande väl för att använda ordet funktionshinder istället för funktionsvariation. Är något ett hinder pekar på samhällets ansvar att stötta upp så att mänskliga rättigheter inte kan förbises. Det ansvaret kan puttas bort när det kommer till variationer.
Jag har tidigare skrivit om att NPF-diagnoser benämns som variationer och gärna me0d epitet superkraft pålimmat.
Det sammansatta ordet superkraft kopplat till NPF-diagnoser är ett led i den individuella eran vi lever i. Har individen med NPF-diagnoser manteln superkraft på sig så kan samhället lättare luta sig tillbaka och tänka att människans kan lösa livet genom sina superkrafter.
På ett sätt är det naturligtvis bra att osynliga funktionsnedsättningar, som NPF-diagnoser är, kan lyftas fram på ett positivt sätt. Det kan öka förståelsen och göda självförtroende hos människor som har diagnoser. Men: I retoriken kring detta med superkrafter glöms det allt för ofta bort att det krävs gödsel och näring för allt levande för att kunna växa.
Det innebär att samhället alla insatser måste vara gödsel och näring för människor med svårigheter och hinder. Först då kan individen växa och nå sin fulla potential. Det är alarmerande att den grundförutsättningen haltar och att utvecklingen gått åt fel håll.
När Försäkringskassan bytte namn på ersättningen vårdbidrag till föräldrar med funktionshindrat barn till omvårdnadsbidrag fick färre familjer det stöd de behöver och avslagen ökade.
Detta har Inspektionen för Socialförsäkringen lyft fram som ett problem. Det är naturligtvis inte bara namnbytet som är roten till det onda – men notera att det är skillnad på att vårda och ge omvårdnad.
Alla föräldrar ska ge sina barn omvårdnad i vardagen – det ingår i föräldrarollen. Men alla föräldrar behöver inte vårda sina barn – vård är något utöver det vanliga och ställer betydligt högre krav.
Språk är sammanfattningsvis politik. För att nå ett jämställt samhälle för alla krävs att rätt språkbruk används.
Ni vet, i begynnelse var ordet.