"Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet", sjöng Ted Gärdestad 1973.
Låten handlade inte om energi- och miljöpolitiken. Men strofen har sina poänger även i klimatdebatten.
Framtiden är inte kol, olja och naturgas – det vill säga energikällor som innebär koldioxidutsläpp. Framtiden är att investera i det som är fossilfritt, klimatsmart och långsiktigt hållbart.
Sverige har redan nått en bit längs den vägen. Tack vare utbyggnaden av kärnkraft, vattenkraft och vindkraft har Sverige lyckats hålla nere sina klimatpåverkande utsläpp.
Utbyggnaden av vindkraften under det senaste decenniet har dessutom gått snabbt. 2010 svarade vindkraften för bara 3,5 TWh (terawattimmar) av elproduktionen i Sverige. 2021 uppgick elproduktionen från vindkraften i Sverige till hela 27,4 TWh.
Energimyndigheten räknar dessutom med att vindkraften inom bara ett par år ska förse Sverige med sammanlagt 42 TWh.
Det kommer emellertid att krävas en fortsatt utbyggnad av vindkraften – icke minst för att klara den gröna omställningen hos industrin i norra Sverige.
Tillsammans kommer de gröna industriprojekten i norr att sluka så mycket som 85 TWh mer elektricitet när de är fullt utbyggda. Och det är vindkraftel som är huvudspåret för LKAB, Northvolt, H2GS och andra tunga aktörer.
"Vi behöver fossilfri el snabbt, då finns egentligen inga alternativ till vindkraft. Jag utesluter inte kärnkraft på sikt, men i vart fall de närmaste 10-15 åren ser vi vindkraft som klart mest konkurrenskraftigt", sa LKAB:s vd Jan Moström i SVT i början av året.
"Det kommer att behövas ett nytillskott på ungefär 70 TWh för att klara de växande behoven i norr", berättar och beräknar Piteåföretaget Svevinds representanter Fredrik Bäcklund, Kristina Falk och Tomas Riklund när de besöker Mediehuset i Luleå.
Det ska ställas i relation till att Sveriges hela elproduktion för närvarande uppgår till 140 TWh per år. Vi talar alltså om en mycket kraftig utbyggnad av produktionskapaciteten under kommande decennier.
Det är en jätteutmaning. Men den är inte omöjlig. Svevind-gänget pekar på att det finns många bra vindkraftlägen i norra Sverige.
Det finns förutsättningar för fler projekt som Markbygden i Piteå, en vindkraftpark som inom några år kommer att leverera hela 10-12 TWh (vilket motsvarar nästan all vattenkraftproduktion i Lule älv).
Det gäller emellertid att samhällsmaskineriet är väloljat om det ska bli resultat. Tillståndsprocesser och miljöprövningar tenderar ju att ta många år, vilket kan skrämma många investerare. Därför gäller det att myndighetsutövningen blir snabbare och effektivare.
Dessutom behövs olika insatser och dialog med samebyar, besöksnäring, försvar, jägare, fiskare och andra samhällsintressen för att öka acceptansen för vindkraftutbyggnaden. Bland annat behövs ett system med bygdemedel på samma sätt som för vattenkraftsbolagen.
En del bolag gör redan sådant frivilligt. I Markbygden i Piteå kommer exempelvis de berörda byarna att få sammanlagt åtta miljoner kr per år från bolagen som ingår i Svevindgruppen – pengar som kan användas för byautveckling. På liknande sätt agerar även vindkraftbolagen som är verksamma i Ljusdal i Hälsingland.
Det blir en återbäring för de berörda regionerna och ger ökade möjligheter att satsa på lokala framtidsprojekt, vilket bidragit till att öka stödet för vindkraften i Koler, Storsund, Långträsk, Lillpite och Roknäs.
Rimligen finns det också plats för ytterligare ett antal vindsnurror i Norrbotten och Västerbotten. Norra Sverige är inget tätbebyggt eller överexploaterat område.
De två nordligaste länen har tillsammans en yta på sammanlagt 153 431 kvadratkilometer. Det är hela 34 procent av Sveriges totala yta.
På detta gigantiska område bor bara 524 256 invånare. I Arjeplog, som har lägst befolkningstäthet i hela riket, bor det endast 0,2 invånare per kvadratkilometer. I strandskyddsdebatten har kommunalråden från Arjeplog gång på gång påpekat att det finns över 8 000 sjöar i kommunen – för varje enskild invånare finns det fem kilometer strand!
Kort sagt: Det finns goda möjligheter för vindkraftparker, rennäring, skogsbruk, turistföretag, gruvor och andra verksamheter att kunna verka sida vid sida i norra Sverige, denna minst sagt glesbefolkade region.
Det finns plats och livsrum för både det ena och det andra.