Arbetarrörelsens Palmedag, som i år genomfördes i digital form, blev en manifestation mot de auktoritära och högernationalistiska strömningarna i den globala politiken, liksom en påminnelse om att det finns demokratiska motkrafter.
Den internationella socialdemokratin är visserligen inte lika stark som på 1970-talet när S-ledare som Willy Brandt, Harold Wilson, Bruno Kreisky och Olof Palme var starka röster i världspolitiken.
Socialdemokratin spelar dock fortfarande en viktig roll. EU-länder som Sverige, Danmark, Finland, Spanien, Portugal och Malta har socialdemokratiska statsministrar och i Europaparlamentet är S-gruppen den näst största partigruppen även efter valet 2019.
I den nya EU-kommissionen finns dessutom ett helt gäng socialdemokrater – däribland Sveriges Ylva Johansson, Nederländernas Frans Timmermans, Luxemburgs Nicolas Schmit, Spaniens Josep Borrell, Finlands Jutta Urpilainen och Italiens Paolo Gentiloni.
Det ger så klart inga enkla politiska segrar i en värld med Putin, Orbán, Erdoğan och Bolsonaro. Men om de progressiva partierna (socialdemokrater, socialliberaler, gröna politiker och andra socialt engagerade krafter) bildar gemensam front kan de uträtta en hel del tillsammans.
Det kräver eftergifter och kompromisser som Januariavtalet i Sverige. Men sådana samverkanslösningar är ändå bättre än att Socialdemokraterna sätter sig på läktaren och låter högerkrafterna dominera och diktera politiken.
S-gruppen i Europaparlamentet har visat hur det kan gå till.
Till exempel fanns länge ett starkt marknadsliberalt motstånd mot att revidera det så kallade utstationeringsdirektivet. Men genom opinionsbildning och goda argument har S-ledamöterna – sakta men säkert – fått med sig delar av de borgerliga grupperingarna. Enträget politiskt arbete och gnetande har gett resultat.
Den 29 maj 2018 beslutade en klar majoritet i Europaparlamentet att värdlandets löneregler ska gälla även för utstationerad arbetskraft. Det blir därmed svårare att konkurrera om jobben med låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Idéerna om ett mer socialt och löntagarvänligt Europa tog ett rejält skutt framåt.
En internationell socialdemokrati som manövrerar klokt och skaffar sig allierade kan alltså göra avtryck i världs- och Europapolitiken även 2020.
Vägen framåt (både nationellt och internationellt) är att samarbeta och bilda allianser med andra politiska rörelser som gillar generell välfärd, jämställdhet, schyssta arbetsförhållanden och en aktiv klimatpolitik.