I en debattartikel i Aftonbladet presenterade Kajsa Dovstad, välfärdsansvarig på den näringslivsfinansierade tankesmedjan Timbro, ett förslag om att den svenska föräldraförsäkringen borde kortas.
Det huvudsakliga argumentet var att alltför många av föräldradagarna tas ut i den klassiska semestermånaden juli, och Dovstad avslutade sin debattartikel så här: ”Det finns inga ursäkter att inte ändra reglerna och korta föräldraförsäkringen. Vill småbarnsföräldrar få extra dagar på stranden kan de betala själva.”
Låt oss för ett ögonblick dröja kvar vid den allra sista meningen – den är nämligen ett praktexempel på vad man skulle kunna kalla för borgerlig logik.
För det första lyckas Dovstad med att insinuera att det skulle vara någonting fel med att vilja tillbringa dagar på stranden tillsammans med sin familj, när man i stället skulle ha kunnat vara tillgänglig för och produktiv åt sin arbetsgivare.
Det är talande för den borgerliga definitionen av frihet. Den handlar aldrig om att individen ska vara fri att göra vad den önskar eller mår bäst av, utan alltid om arbetsgivares och företagares frihet och möjlighet att tjäna så mycket pengar som möjligt.
För det andra är det väldigt talande att Dovstad som snärtig slutreplik väljer att använda sig av frasen ”kan de betala själva.” I den värld Dovstad lever i, och för de människor hon talar om, är detta ”att betala” själv någonting man alltid kan göra, men som man undviker om man inte har lust.
Sanningen är snarare att det finns väldigt många människor i detta land som inte har råd att betala vare sig det ena eller det andra. Men dessa människor har svensk borgerlighet aldrig haft särskilt mycket till övers för, och varit ännu mindre intresserade av att tala till.
Sanningen är att den svenska föräldraförsäkringen verkligen är ovanligt generös, men att den faktiskt är en förutsättning för att många människor att få ihop sin vardag utan att till exempel behöva gå ned i arbetstid.
Man kan säga mycket om småbarnsåren – men åtminstone jag har inte hört särskilt många föräldrar klaga på att de har alldeles för mycket tid över, eller på att de saknar utmaningen det var att få livet att gå ihop.
Att låta föräldrar vara nära sina barn under de första åren i livet är inte bara en förutsättning för att kunna kombinera familjeliv och karriär – något som framförallt har visat sig vara en utmaning för kvinnor – utan med all säkerhet någonting som gör tillvaron mer meningsfullt, och kommer barnen tillgodo under hela livet.
Ja, man skulle kunna vända på steken, och i stället fråga vad vi egentligen ska ha vår välfärd till och vad allt vårt välstånd ska tjäna till, om inte för att låta föräldrar vara tillsammans med sina barn?
Allt det är sådant man missar om man, likt Timbro, ser hela arbetslivet och ibland faktiskt hela livet ur ett arbetsgivarperspektiv.
Ur det perspektivet, och med en sådan borgerlig logik, finns det knappast en välfärdsreform som inte borde rullas tillbaka. Men är det verkligen det vi vill?
Som tur är lever vi i en demokrati, där vi har möjligheten att göra vår röst hörd i frågan. Vi tillåts vara med och forma vad vårt samhälle är till för, och hur vi vill att det ska fungera.
Och medan ett förslag från en tankesmedja knappast är detsamma som ett vallöfte, så råder det ingen tvekan om att det som finns i Timbros säck nu förr eller kommer att hamna i Moderaternas påse.
Alltså kommer det att vara upp till alla andra partier och till de svenska väljarna att skydda och bevara den kloka och generösa svenska föräldraförsäkringen.