Innan jul befann sig en efterlyst städerska utan uppehållstillstånd vid statsminister Magdalena Anderssons tidigare bostad (Expressen 8/1).
Enligt kvinnan själv var hon på väg in i huset för att städa. Hennes existens på den svenska arbetsmarknaden och vid statsministerns bostad har riktat ljuset mot arbetsmarknadens mest skymda plats – den där de som saknar rättigheter jobbar.
Arbetsmarknadens skuggsamhälle är en mardröm ur många vinklar. För den som arbetar där eftersom arbetsvillkoren ofta är under anständighetens gränser. För seriösa arbetsgivare blir konkurrensen hård och orättvis mot mindre nogräknade konkurrenter. För den statsminister eller vanlig dödlig som vill göra rätt när vi köper tjänster gör långa kedjor av entreprenörer det oerhört svårt att veta vem det är vi betalar och för vad.
För ett land som sätter stolthet i att ha en fungerande arbetsmarknadsmodell är den delen av arbetsmarknaden där inga regler följs en skamfläck. En av samtidens tiotusenkronorsfrågor är hur detta skuggsamhälle ska bekämpas, när desperata personer som gör vad de kan för att få mat på bordet blir attraktiva anställda eftersom de saknar möjlighet att kräva sina rättigheter.
Migrationsrätten och arbetsrätten dansar motvilligt tillsammans och dansen är ibland en plågsam syn. En aldrig sinande efterfrågan på utsatt arbetskraft som inte vågar ställa krav leder till systemfel där såväl den enskilda arbetaren som den seriösa arbetsgivaren drabbas.
I en värld med nationalstater som bevakar vilka som vistas inom dess gränser och där människor söker sig till rikare länder i jakten på bättre liv måste systemen dock samexistera. Hur det ska ske på bästa möjliga sätt är ingen lätt uppgift för lagstiftaren att lösa. Nyligen har regeringen presenterat en utredning om hur exploatering av arbetskraft ska motverkas, kanske finns några av svaren i den.
Flera svar på frågan om var gränsen går för vad som är utnyttjande av arbetskraft kan även Högsta domstolen komma med inom kort.
Domstolen ska meddela dom i ett mål om människoexploatering. Målet handlar om två personer som enligt riksåklagaren arbetat långa arbetsdagar utan rätt till vila eller paus och utan annan lön än bostad och mat. Högsta domstolen ska nu uttala sig om hur begreppen vilseledande, utnyttjande av någons svåra situation och exploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor ska förstås enligt lagens mening.