Det är bråkigt hos Sverigedemokraterna i Norrbotten. 6 maj kunde NSD berätta att en rad av SD:s toppnamn i Luleå lämnar partiet och alla sina uppdrag. Bland annat hoppar Per Göransson av från posten som distriktsordförande.
Det är inte första gången som det stormar hos SD i länet. Inför valet 2018 var det krig om platserna på SD:s riksdagslista. Dåvarande distriktsordföranden Robert Håkansson, Piteå, ansåg att Eric Palmqvist, Gällivare, gick bakom ryggen på honom för att komma in i riksdagen.
Efter valet fortsatte konflikterna. När SD skulle välja gruppledare i regionfullmäktige blev det ett nytt storbråk – denna gång mellan Robert Håkansson och Marianne Sandström, Kalix. Den förstnämnde förlorade, vilket ledde till att även han avgick som distriktsordförande.
Under mandatperioden har det också varit en hel del stök och bök hos Sverigedemokraterna i Piteå.
7 januari 2019 berättade Piteå-Tidningen om massavhopp från SD i Piteå. Sammanlagt fem personer bestämde sig för att lämna den lokala styrelsen och valberedningen.
”Folk är inte är nöjda”, förklarade avgående ordföranden Elin Håkansson lakoniskt i en intervju med PT.
När vi tittar oss runt i landet är den här typen av SD-schismer snarare legio än undantag.
- Expressen berättade häromveckan om en infekterad maktkamp hos i SD i Stockholm. Vice partiledaren Henrik Vinge anklagas för att ha försökt gynna sin fru Linnéa Vinge i de interna stridigheterna.
- SVT rapporterar om uteslutningar av flera lokala tungviktare i Norrköping. "Det är vildar som mer eller mindre ockuperat kommunstyrelsen", säger en lokal SD-företrädare.
- Tidningen Allehanda har flera gånger uppmärksammat turbulensen hos SD i Västernorrland. Det handlar om en gruppledare som bytt parti, om distriktsstyrelseledamöter som avgått under buller och bång plus massa annat strul.
Även på riksplanet har det blåst rejält. Under mandatperioden 2014-2018 slog Sverigedemokraterna ett föga avundsvärt rekord när det gäller antalet riksdagsledamöter som blivit politiska vildar – det vill säga personer som lämnar det parti de valts in för men behåller sin plats i den valda församlingen.
Hela sju sverigedemokratiska riksdagsledamöter blev vildar under en fyraårsperiod!
Nyligen blev det dessutom klart att Roger Richthoff, som varit SD:s försvarspolitiska talesperson i riksdagen, lämnar partiet.
Han är tills vidare partilös ledamot i riksdagen. Men i intervjuer säger han sig luta åt att organisera sig i det Putin-vänliga partiet Alternativ för Sverige (AfS) – ett steg som Mikael Jansson (som också han varit försvarspolitisk talesperson för SD) redan tagit.
Alla dessa konvulsioner och konstigheter borde leda till viss eftertanke hos Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som numera ser samverkan med Sverigedemokraterna som naturligt och självklart.
För det första innebär allt detta krakel att Sverigedemokraterna inte framstår som jordens mest stabila samarbetspartner.
För det andra väcker Richthoffs och Janssons närmande till AfS allvarliga frågor om SD:s pålitlighet i försvars- och säkerhetspolitiken.
I en debattartikel i Expressen 31 januari pekade även centerpartisterna Kerstin Lundgren och Daniel Bäckström på att SD länge haft svårt att ta tydlig ställning mot regimen i Kreml.
"Det är ingen hemlighet att just SD uppvisat särskild förståelse för ryska presidenten Vladimir Putin. 2015 demonstrerade SD:s ledamöter i EU-parlamentet kraftigt mot förslag om transparens kring rysk finansiering av europeiska partier och fördömande av Putins politik i Ukraina. Under samma mandatperiod uppmärksammades partiet för att vid flera tillfällen röstat Kremlvänligt, bland annat var man emot EU:s associationsavtal med Ukraina. Ifjol valde SD att backa upp Putin genom att gå emot ett EU-förbud för investeringar i Lukasjenkos Belarus", skriver C-duon i Expressen.
Vidare påminner de om hur SD:s ordförande i SD Nacka skrev till Putin på Facebook 2017 att ”kom hit och avsätt vår landsförrädare till statsminister och återställ ordningen i ditt arma västliga broderland”. Samt om hur många SD-väljare uppskattar Putins auktoritära stil.
Några veckor före invasionen av Ukraina fattade Europaparlamentet dessutom beslut om ett ekonomiskt paket för att öka Ukrainas motståndskraft mot Ryssland.
SD:s parlamentariker lade ner sina röster och var de enda svenskarna som inte ville stå bakom initiativet!
Detta parti (med alla sina interna stormar plus svajigheter i säkerhetspolitiken) vill nu Ulf Kristersson (M) göra till en del av sitt regeringsunderlag om han vinner valet 2022.
Kristersson får ursäkta, men det framstår inte som att Moderaterna valt den mest tillförlitliga och stadiga samarbetspartnern.