Den som bara läser tidningsrubriker kan lätt få intrycket att det finns en avgrund mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i synen på kärnkraften.
Men den som studerar riksdagsprotokollen kan se att skillnaderna egentligen inte är så stora. Riksdagens energipolitiska debatt 5 mars bär syn för sägen.
I ett replikskifte redogjorde dåvarande energiminister Anders Ygeman (S) för innehållet i den breda energiuppgörelsen 2016 som även Moderaterna stod bakom.
"Energiöverenskommelsen gör det möjligt att renovera och livstidsförlänga befintlig kärnkraft samt att bygga ny kärnkraft på de platser där det tidigare har funnits reaktorer", underströk han.
Alltså finns inget som hindrar kraftbolagen från att bygga ny kärnkraft i Ringhals, Oskarhamn och Forsmark.
Ygeman påminde även om vad Ulf Kristersson (M) sa i samband med energiuppgörelsen. Då beskrev Kristersson det som att Moderaterna räddat kärnkraften i Sverige, eftersom effektskatten slopades och det innebar sänkta kostnader för detta energislag.
"Om detta är sant eller falskt låter jag ligga i betraktarens ögon, men jag kan konstatera att det var så. Vänsterpartiet valde att stå utanför energiöverenskommelsen just därför att de tyckte att den var alldeles för kärnkraftsvänlig, så de instämde väl i någon mening i Ulf Kristersson syn", konstaterade Ygeman.
Problemet för kärnkraften är därför inte främst politiskt.
"Jag håller med om 90 procent av det Lars Hjälmered (M) säger – kanske till och med lite mer", betonade Ygeman i riksdagsdebatten.
Bekymret är istället att kraftbolagen inte upplever det som kommersiellt intressant att satsa på kärnkraft. De har avskräckts när de sett förseningarna och fördyringarna för projekt som finska Olkiluoto 3, franska Flamanville och brittiska Hinkley Point.
Nya energiministern Khashayar Farmanbar, resonerar i samma banor som Ygeman. Han håller dörren öppen även för ny kärnkraft och följer noga utvecklingen av SMR (små modulära reaktorer).
"Men i dag har jag inte sett en enda som räckt upp handen och sagt att jag är beredd att plocka fram plånboken och börja bygga kärnkraft. Däremot står det folk i kö för att bygga vindkraftverk", säger Farmanbar i en TT-intervju.
I intervjun pekar han på att det just nu finns ansökningar för att bygga havsbaserad vindkraft med en årskapacitet på mer än 300 TWh, framförallt i södra Sverige.
I riksdagen finns sedan länge dessutom en bred samstämmighet om att det är så här energimarknaden ska fungera.
Sedan avregleringen 1996 har Sverige haft en elmarknad där branschens aktörer fattar beslut om produktionen utifrån marknadens efterfrågan och möjlig lönsamhet. Sverige är ingen kommandoekonomi.
Det var också det synsätt som präglade energiuppgörelsen 2016. S, M, KD, C och MP var helt överens om inriktningen.
"Något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirekta subventioner, kan inte påräknas", skrev den rödblågröna kvintetten.
Några stora förändringar i partiernas positioner har inte heller skett sedan överenskommelsen 2016. Det bullras och mullras visserligen mycket från högerhåll inför valåret 2022 men i sak har det inte så mycket skett.
I sin budgetmotion föreslår Moderaterna att staten ska bidra med 250 miljoner kr till forskning om ny kärnkraft. Men det är småpengar i sammanhanget. Som en jämförelse beräknas kostnaden för det nya finska kärnkraftverket Hanhikivi 1 till uppemot 77 miljarder kr. Därför är Moderaternas förslag inget som kommer att leda till att det helt plötsligt byggs en massa ny kärnkraft i Sverige.
Bra vore dock om Socialdemokraterna och Moderaterna – riksdagens två största partier – satte sig ned och analyserade hur läget har förändrats sedan 2016. Det behövs en uppdaterad energiuppgörelse och en strategi för att möta de växande behoven av el.
Fram till 2030 förväntas den årliga elanvändningen i Sverige öka till cirka 185 TWh, skriver Vattenfalls vd Anna Borg i Dagens Nyheter 4 december. Och 2045 kommer det att behövas så mycket som 250 TWh i Sverige.
Därför vore det till glädje för både folk och företag om S och M, på samma sätt som 2016, formulerade ett nytt gemensamt besked om den långsiktiga inriktningen i energipolitiken.
Som påpekats många gånger på denna ledarsida är det bra för alla att spelreglerna i energipolitiken är stabila och sträcker sig längre än riksdagens fyraåriga mandatperioder. Investeringar i energisystem är stora och långsiktiga saker – och människor ska kunna känna sig trygga i att deras kalkyler inte spricker beroende på om det blir regeringsskifte 2022 eller 2026.
Striden och de hätska debatterna är många politikers livsluft och viktigaste energikälla. Men vissa saker mår faktiskt bäst av att hanteras i politiskt samförstånd.