En novemberdag 2005 åkte jag till Naturbruksgymnasiet i Kalix. Där träffade jag Robert Forsberg, som på den tiden var lärare på skolan och gruppledare för den socialdemokratiska oppositionen i kommunfullmäktige.
Han var optimistisk inför valåret 2006 och det kändes som att S var på väg tillbaka efter sju år i opposition.
Robert Forsberg talade engagerat om sitt partis förslag för att utveckla närings- och personalpolitiken.
Vidare pekade han på hur kommunekonomin tagit skada av sju år med den grönrödblåa maktkartellen
”Det är en katastrof. Kalix finns bland de 30-40 kommuner i landet som har sämst kommunekonomi”, sa Forsberg.
Uppenbarligen var det en oro som delades av många kalixbor.
Ett år senare var maktskiftet i Kalix ett faktum. I kommunvalet 2006 fick Socialdemokraterna hela 58 procent av rösterna och egen majoritet. Robert Forsberg blev nytt kommunalråd.
Snabbt gjordes näringspolitiken till en huvudfråga i kommunledningskontoret.
”Planen är att tillföra tio miljoner kronor till näringslivsstiftelsen under mandatperioden. Målet är att skapa 500 nya jobb under samma tid”, berättade Forsberg när vi träffades hösten 2007 – ett år efter jordskredssegern.
Parallellt med offensiven i näringspolitiken fick den nya kommunledningen emellertid också hantera ett antal ekonomiska surdegar – bland annat en gammal och kostsam skolstruktur som det tidigare styret underlåtit att göra något åt.
Följaktligen tvingades S ta ett antal impopulära beslut. I början av 2008 tog partiet ställning för att stänga högstadieskolorna i Töre och Innanbäcken. Istället blev det buss för eleverna till Manhemsskolan i centrala Kalix.
Samtidigt beslutades att lägga ned byaskolorna i Morjärv och Vitvattnet.
Som ledande kommunpolitiker blev det Robert Forsberg som hamnade i skottgluggen och fick utstå en massa kritik.
För en utomstående betraktare kändes det dock som om saker och ting hade lugnat ner sig i början av valåret 2010, att stormen kring skolfrågan hade lagt sig och att partiet var på väg att samla ihop sig efter en tuff mandatperiod.
Men istället slutade allting med ett kaosartat nomineringsmöte i mars 2010. Ellinor Söderlund, Töre, utmanade Robert Forsberg om förstaplatsen på den socialdemokratiska valsedeln. Voteringen slutade 43-43 och valet fick avgöras med lottdragning.
Splittringen var total. Robert Forsberg och Sonia Harr, vice ordförande i kommunstyrelsen, bestämde sig omedelbart för att lämna kommunpolitiken.
I deras spår följde ytterligare flera tunga S-avhopp – däribland av kommunfullmäktiges ordförande Evert Nilsson och socialnämndens ordförande Bertil Sundqvist.
Robert Forsberg fick betala ett personligt pris för att han tog sig an de svåra frågorna i kommunpolitiken. Det blev bara en mandatperiod som kommunalråd.
Men idag är det få som säger något annat än att det var kloka beslut som fattades under hans styre. Det innebar att Kalix fick en ekonomiskt hållbar skolstruktur som är bättre anpassad till dagens demografi och elevunderlag.
Forsberg har haft ett bra liv efter kommunalrådstiden.
Han är sedan flera år tillbaka projektledare på Norrbottens handelskammare. Där jobbar han med näringspolitik, utrikeshandel, infrastrukturfrågor och annat som ligger honom varmt om hjärtat. Han gör nytta för regionen, samtidigt som han har en betydligt mindre utsatt position än tidigare.
För politiken och socialdemokratin får det dock ses som en förlust att ha tappat en sådan kraft, vilket borde vara en minnesbeta för oss alla, oavsett politisk färg.
Det är lätt att tjusas av politiska populister som bara tar ställning för de stunden för mest gångbara åsikterna. Men vi behöver också dem som vågar gå emot strömmen och ibland fattar obekväma beslut.
Det kan vara värt att betänka när dagens lokalpolitiker i Norrbotten brottas med sina svåra avvägningar och prioriteringar.