Jag minns inte i vilken ålder jag var, men jag minns orden som uttalades i Karesuando grundskola någon gång under nittiotalet: ”Pennan är mäktigare än svärdet”.
För mig innehöll den meningen makalöst med framtidshopp. Pennan – som kan fånga ord på papper – kunde skapa demokrati och världsfred! Det var en naiv tanke – för pennan som präntar ner orden – kan också användas för att skapa diktaturer och krig via propaganda, desinformation, uppvigling och lögner.
Varje person med maktbegär vet hur viktigt kommunikation är.Att kunna kontrollera och styra medieagadan (vad som är aktuellt, vilka frågor som diskuteras, vilka röster som får och kan höras, vad som skrivs och av vem, vem och vilka som kan ta del av informationen) är en central del för ledare som inte respekterar eller är intresserad av demokrati.
Människors tankar och därmed deras agerande påverkas av den verklighet de lever i.
Det är ingen slump att pressfriheten har försämrats något oerhört under Putins styre. Syftet: göra det svårare för oberoende journalister att granska makten. Och därtill – straff för de journalister som vägrat vara Putins förlängda röst. Så har Putin medvetet och systematiskt förstärkt sin makt.
Makt är bland annat att vara den dominerade – eller enda - rösten i offentligheten. Vad som sägs, vilka ord som används, är viktigt för att påverka allmänheten.
Det är ingen överraskning att Vladimir Putin i sin propaganda gett order om att kriget i Ukraina ska benämnas som fredsskapande operation. Han vill ge bilden av sig själv inför det ryska folket som en ledare som värnar om sina medborgare och gör det på ett anständigt sätt. Så försöker makten säkerställa att inga kritiska tankar slår rot, för tankar kan bli protesthandlingar.
Marina Oviannikova är en av de ryska medborgarna som sett igenom Putins desinformation, och hon valde att agera mot den trots att det innebär en fara mot henne själv.
Hon var producent på statskontrollerade ryska tv och gick in i direktsändning med skylten ”Nej till krig”. Hon benämnde det som sker med rätt ord – inga förskönade omskrivningar. Men Ovsiannikovas extremt viktiga aktivisthandling kommer naturligtvis inte att göra underverk på den ryska krigspropagandan dirigerad från högsta ort.
Det krävs fler Ovsiannikovas – många fler. Putin kommer göra allt för att tysta kritiska röster. Han förstår att om hans makt över pennan - det offentliga samtalet – rubbas, så skakar det hans kraft att driva igenom sin plan.
Han kommer göra allt för att fortsätta få styra bilden av kriget mot Ukraina för inte tappa kontrollen. Förmodligen kommer till exempelvis ryska familjer som får hem sina döda anhöriga matas med retoriken av att deras söner, makar, fäder, dött som patrioter, stupat i en viktig aktion för Ryssland och ryska folkets bästa. Försöka få familjer att acceptera en djup sorg genom att försöka smycka den med heroism.
Faktum är dock att soldaterna dött i ett krig som fördöms av omvärlden. Frågan är också hur mycket soldaterna själva visste om deras uppdrag, om kriget.
Förhoppningsvis är frågan inte om – utan när – det ryska folket ska få tillgång till information och enas mot vansinnet. Men så länge de inte vet, inte kan få allsidig information, så länge förskönade ord används i de offentliga medierna är det svårt.
Man kan inte veta något man inte vet. Man kan inte agera mot makten – om man inte vet att det finns något att agera mot.
Okunskap, propaganda och desinformation är effektiva koppel som Putin gör allt för att behålla kring den ryska befolkningen.
Putin vet att pennan är effektiv i krigsföring. Men pennan kan också användas mot en man med blod på sina händer. Och historieskrivningen kommer inte vara nådig mot honom.
Kanske kan mänskligheten framöver lära sig något av detta – vikten av oberoende, fri, stark journalistik.