Under tisdagen deltog försvarsminister Peter Hultqvist (S) i ett möte i London med sina ministerkollegor i JEF (Joint Expeditionary Force), som är ett försvarssamarbete mellan Sverige, Storbritannien, Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen, Nederländerna och Norge. (JEF är en snabbinsatsstyrka som ska kunna agera i händelse av kriser främst i norra Europa.)
Inte helt oväntat stod Rysslands aggression mot Ukraina högst på dagordningen. Efter mötet markerade Hultqvist tydligt mot det ryska agerandet.
"Invasionen av Ukraina började 2014 när Ryssland invaderade Krim, och fortsatte därefter med en annektering. Invasionen fortsätter i dag med det som hänt i Luhansk och Donetsk. Det här strider mot internationell lag, det strider mot folkrätten. Det är ett oerhört aggressivt beteende av den ryska regimen, och den som är ytterst ansvarig för situationen är Vladimir Putin personligen", sa Hultqvist till TT.
Särskilt allvarligt är att det är en av de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som struntar i folkrätten.
Folkrätten är det system som vi har för att upprätthålla ett civiliserat umgänge mellan världens stater. Bland annat kräver den respekt för FN-stadgans regler om varje stats suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende. Vidare förbjuder den väpnade angrepp, våldsanvändning och hot om våld mot andra stater.
Det är regler och principer som samtliga medlemsländer i FN – inklusive Vladimir Putins Ryssland – har kommit överens om för att skapa en bättre och fredligare värld för oss alla.
Men för Putin spelar dessa internationella överenskommelser inte längre någon roll.
Få reagerade när det bröt ut krig i Europa 2008 och Ryssland ockuperade 20 procent av Georgiens yta, men det var ett tydligt brott mot folkrätten.
I och med annekteringen av Krim 2014, kriget i östra Ukraina och Putins allt hårdare tonläge mot omvärlden började dock fler att förstå att Ryssland har en ledare som inte längre respekterar folkrätten.
Det blev dessutom sorgligt glasklart efter Putins förfärliga tal om Ukraina häromdagen. Den ryske presidenten anser att det är han – inte världssamfundet – som bestämmer vilka stater som är riktiga stater och vilka som han har rätt att annektera.
Det är ett synsätt som just nu hotar Ukraina. Men det kan så klart även drabba andra mindre stater i Rysslands närhet – inklusive Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen – som Putin helt plötsligt kan anse vara en del av den ryska intressesfären.
Det visar hur angeläget det är att Sverige fullföljer den nuvarande linjen i försvars- och säkerhetspolitiken.
∎ Dels behövs fortsatta förstärkningar av den nationella försvarsförmågan. Mellan 2014 och 2025 sker en 80-procentig utökning av försvarsutgifterna. Värnplikten har återinförts. Regementen återöppnas. Det investeras i nya vapensystem, en större krigsorganisation, utökad övningsverksamhet och ett starkare civilt försvar.
∎ Dels måste samarbetet med andra länder fördjupas för att möta alla eventuella hot mot Sveriges demokrati och oberoende. JEF är ett exempel. Nordefco (det nordiska försvarssamarbetet) är ett andra. Partnerskapet med Nato är ett tredje. "The special relationship" mellan Sverige och Finland är ett fjärde.
Diplomati och dialog förblir alltjämt den viktigaste vägen för att lösa tvister länder emellan. Men det gäller även att ha beredskap för att det värsta faktiskt kan hända.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg talar om "det farligaste ögonblicket för europeisk säkerhet under en generation"
Tyvärr är dessa starka ord befogade. Putin är ingen god granne.