Partiernas fastställande av valsedlar brukar alltid vara känsliga historier. Vanligtvis sansade och förståndiga människor kan hamna i bittra konflikter med varandra om toppositionerna.
Den här gången har dock processen varit smärtfri i större delen av socialdemokratin i Norrbotten. Det har förekommit omröstningar och diskussioner, vilket hör partidemokratin till. Men överlag har det varit schyssta och värdiga processer utan övertoner och svinhugg.
Extra glädjande har varit att följa diskussionen i Luleå. Efter kommunalrådsavhoppen och stormarna 2019-2020 har partiet samlat ihop sig. Partiets nya toppnamn Carina Sammeli har full uppbackning från de egna leden.
Noterbart är även det som sker i Kiruna. SSU har fått vind i seglen. Flera nya och nygamla namn har tagit plats på den socialdemokratiska valsedeln. Det känns som att Mats Taaveniku & Co kan utmana Gunnar Selberg (C) om styråran i kommunhuset.
Ett annat positivt exempel är Kalix som klarat av att lösa tronskiftet efter avgående S-rådet Tommy Nilsson på ett snyggt sätt. Susanne Andersson, Karlsborg, och Mikael Engren, Gammelgården, står på första respektive andra plats på den lokala S-valsedeln.
Även från Boden, Överkalix, Gällivare, Jokkmokk, Haparanda, Älvsbyn, Arvidsjaur, Arjeplog och Piteå kommer genomgående goda S-bulletiner.
Men den socialdemokratiska solen har sina fläckar. I två av Norrbottens fjorton kommuner – Pajala och Övertorneå – har partiets nomineringsarbete nått en ände med förskräckelse.
Jag har tidigare skrivit om partisprickan i Pajala, som slutade med ett bakslag för Socialdemokraterna i valet 2018 och består inför höstens val. En grupp utbrytare går på nytt fram under partibeteckningen Framtid S.
Nu står det klart att också partiet i Övertorneå klyvs och att det bildas ett nytt lokalt parti med namnet Framtid S Övertorneå. Bakom det nya partiet står bland andra tidigare S-kommunalrådet Roland Kemppainen.
Väljarna ska naturligtvis först säga sitt. Men det är svårt att tro att splittringen kommer att gynna Socialdemokraterna i de två Tornedalskommunerna.
Väljarkåren brukar sällan ge styret till partier som förknippas med internt stök och ständig turbulens.
Författaren Bengt Nerman jämförde en gång i tiden ett parti i kris med en människa i kris och skrev att även ett parti kan behöva lägga sig på terapisoffan ibland. Det känns just nu väldigt befogat i Pajala och Övertorneå.
En terapeutisk process brukar beskrivas som att man först diagnostiserar en sjukdom, därefter identifierar en behandlingsplan och sedan genomför planen på ett effektivt sätt. Detta kan ta alltifrån några veckor till många år.
Sådana "behandlingar" har förekommit på andra håll i Norrbotten – och resultaten har varit goda.
Till exempel fungerande dåvarande biträdande partisekreteraren Håkan Juholt som en sorts psykoterapeut i Boden 2006 för att överbrygga personmotsättningarna och klyftorna i det lokala partiet. Det är ett arbete som Socialdemokraterna i Boden alltjämt har glädje av.
Partiet lämnade de gamla surdegarna bakom sig, lärde sig att hantera konflikter samt tydliggjorde rollfördelningen mellan partiorganisationen och partiets kommunalt förtroendevalda, vilket gjort S i Boden till ett starkare och mer regeringsdugligt alternativ.
Det är uppenbart att socialdemokratin i Tornedalen behöver göra en liknande resa nu.
Det är inte friskt att bråka på det sätt som skett under en lång följd av år. Det behövs en behandlingsplan mot självskadebeteendet.