Palmes politik gav resultat

När Olof Palme besökte Luleå möttes han av stående ovationer. I valen 1982 och 1985 röstade nästan sex av tio norrbottningar på socialdemokraterna.

När Olof Palme besökte Luleå möttes han av stående ovationer. I valen 1982 och 1985 röstade nästan sex av tio norrbottningar på socialdemokraterna.

Foto: lennart norman

Ledarkrönika2009-07-31 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det var måndagkväll 13 september valåret 1982. Ungefär 3 000 norrbottningar hade samlats i sporthallen i Luleå. Längst fram stod dåvarande S-ledaren Olof Palme i en talarstol.
Det var början på sista veckan i valrörelsen. Fajten mellan den borgerliga regeringen och den socialdemokratiska oppositionen var jämn.
Palme hade farit som en skottspole från norr till söder för att vinna väljarnas stöd.

Nu kom han till Norrrbotten, en fjärdedel av landets yta, men med bara tre procent av rösterna i riksdagsvalet.
Många journalister höjde på ögonbrynen inför besöket i det allt annat än väljartäta Norrbotten.
"Varför åker du till Norrbotten sista veckan före valet?", undrade en förvånad Stockholmsjournalist strax före mötet.
"Det är för att här har jag och socialdemokratin våra trognaste anhängare", svarade Palme.

Det märktes på stämningen i den fullpackade sporthallen. Palme fick stående ovationer både före och efter sitt tal. Varje elak formulering om de borgerliga statsråden möttes med skratt och jubel.
Men Palme raljerade inte bara med sina motståndare. Han beskrev även sitt eget partis visioner och idéer.
Palme berättade om innehållet i programmet "Framtid för Sverige" och om arbetarrörelsens "Utvecklingsplan för Norrbotten".
"En socialdemokratisk regering kommer att genomföra utvecklingsplanen för Norrbotten", lovade Palme under mötet 13 september.

Han förklarade att en socialdemokratisk regering inte skulle lämna LKAB, SSAB, gamla Assi och de krisande basnäringarna åt sitt eget öde. En ny S-regering skulle bedriva en aktiv statlig näringspolitik för att utveckla, inte avveckla, de norrbottniska basindustrierna, sa Palme.
"Valfläsk", fnös länets högertidning på ledarplats dagen efter mötet.
Men Palmes besked gick hem i de norrbottniska stugorna.
I valet 1982 - bara sex dagar efter Palmes besök - röstade 58,8 procent av norrbottningarna på socialdemokraterna.
Det var röster som hjälpte till att fälla den borgerliga regeringen och att ge Sverige ett rött styre.

Snabbt visade också den nya regeringen att utvecklingsplanen för Norrbotten inte var något simpelt vallöfte utan täckning.
4 mars 1983 - bara ett halvår efter regeringsskiftet - arrangerade Olof Palme en presskonferens för att presentera regeringens Norrbottensproposition, 1982/83:120.
S-regeringen anslog fyra miljarder kronor för att insatser i Norrbotten.
En stor del av pengarna användes för att trygga gruv-, stål- och skogsindustrierna, men regeringen satsade även på att utveckla nya verksamheter vid högskolan i Luleå och rymdforskningen i Kiruna.

Arbetet med utvecklingsplanen i Norrbotten 1981-82 och Norrbottenspropositionen 1983 är ett skolexempel på hur statlig regionalpolitik kan och bör bedrivas.
Regionala politiker som Curt Boström, Sven Köhler, Bengt Söderholm och Manny Lindqvist dammsög länet på idéer och projekt för att skapa jobb och tillväxt. Därefter förankrades förslagen hos Palme, Ingvar Carlsson, Thage G Peterson , Odd Engström och andra centrala S-politiker.
Sedan, när regeringsmakten väl var vunnen, kunde förslagen genomföras snabbt och geschwindt. Det blev inga tröstlösa långbänkar och sega utredningar, eftersom grundjobbet redan var gjort.

Annorlunda uttryckt: Socialdemokratin både lovade och levererade. Väljarna uppfattade en klar, tydlig och snabb koppling mellan vallöftena och den praktiska politiken.
I valet 1985 ökade socialdemokraterna också sitt väljarstöd ytterligare i Norrbotten, till historiskt höga 59 procent. Norrbottningarna kände att de kunde lita på partiet och Palme.
Det råder heller ingen tvekan om att insatserna 1983 medverkade till en bättre utveckling och stigande befolkningstal under slutet av 1980-talet. Basnäringarna överlevde krisen.

Jag är övertygad om att dagens socialdemokratiska statsministerkandidat Mona Sahlin har mycket att lära av hur Palme och partiet agerade 1982.
Regionalt förankrade utveckling(S)planer, som snabbt omsätts till praktisk politik i regeringsställning, kan bli ett framgångsrecept även i valen 2010 och 2014.